Alltid för er - Gunilla Lindh

"Min man och jag var lyckligt gifta. Vårt liv bestod av mycket arbete, rikt umgänge, resor, vandringar i Alperna och operakvällar. Livet var bekymmerslöst. Problemen i vår relation började när jag upptäckte att vår äldste son var annorlunda.

Under loppet av nio månader slogs mitt liv i spillror. Alla våra tre barn diagnostiserades med autism, utvecklingsstörning och betydande utvecklingsförsening till följd av en ytterst ovanlig genmutation med endast tre kända fall i världen"
 
.
Hur mycket orkar en människa med? I dagens Malou efter tio får vi träffa Gunilla Lindh som har tre autistiska barn och vars man valde att lämna familjen och leva ett annat liv. Samtidigt drabbas Gunilla av andra familjetragedier. Notera; mannen väljer att gå från sin familj och kvinnan får ensam kämpa med sina tre barn. Vad väcker det för reaktioner gentemot mannen som inte orkade med eller helt enkelt inte ville...? 

Hundliv var det ja!

 
Doris och Ares låter hälsa att bortskämd är något varje fyrbent varelse bör vara ;-) För er som undrar så är Doris den lilla vita bomullstussen och Ares är den stora svarta pälsbollen. 

Utvecklandet av antisocial personlighetsstörning, ODD & DAMP

Varifrån kommer den här typen av beteendestörning? För ingen kan ju påstå att det är normalt beteende. Det är inte konstruktivt, det är inte socialt anpassat och det är inte riktigt på en medmänsklig nivå att bete sig så här. Problemen kan ofta ses långt ner i åldrarna hos den här typen av människor, men föräldrar är mästare på att förklara bort eller bara "inte se" sina barns problem. När man inte tar itu med ett problem kan det omöjligt lösas. Men det kan förklaras med hjälp av psykologi.

Det jag fokuserar på här är utåtagerande beteende som innefattar viss aggressivitet och svårigheter att anpassa sig till den sociala omgivningen under rådande former som individen själv inte får bestämma över. Detta är förhållandevis vanliga symptom bland barn med DAMP och/eller ADHD. Beteendestörningarna är reaktioner på egenupplevda misslyckanden och på den direkta omgivningens reaktioner gentemot barnet själv när det agerar utanför de sociala normerna. Utan uppmärksamhet mot de här problemen blir dessa barn ofta aggressivt utagerande redan i förskoleåldern. Barnet får svårt att anpassa sig, tappar humöret, blir konfliktsökande, trotsigt, skyller egna fel och brister på på andra och ter sig rent hämndlystna. Många gånger beskriver andra barn dessa individer som elaka. Vi är nu framme vid utvecklingen av störningen, ODD, Oppositional Defiant Disorder. Det innebär kortfattat ett sjukligt behov av att trotsa omgivningen och människor i omgivningen som sätter gränser som barnet inte kan överfinna (i dessa fall föräldrar, lärare eller barn som markerar gränser). Ett barn som visar dessa tendenser men som inte får korrekt hjälp kan senare i skolåren utveckla rent antisocialt beteende. Det här är viktigt, för om ungdomen nu inte får hjälp så börjar det bli för sent, beteendet cementeras i personligheten. Typiska tecken är att barnet trotsar mot rådande regler i skolan och kanske skolkar, försvinner hemifrån i tid och otid, inte respekterar rådande regler i hemmet (trots mot föräldrar) bråkar med kamrater och söker konflikter med dessa runt ämnen som kan verka otroligt onödiga att bråka om, och i extrema fall även destruerar och misshandlar. Beteendet kallas CD, Conduct Disorder. När detta beteende efter 18 års ålder kvarstår så klassificeras den här individen som lidande av en antisocial personlighets-störning (ASPD, Antisocial Personality Disorder enligt DSM IV). Beteendestörningarna är i princip bara diagnosticerade hos pojkar och kvarstår oftast även efter tonårsåren. Det finns en tydligt koppling till destruktiva familjerelationer, socio-ekonomiska faktorer, genetisk förekomst av psykisk ohälsa, missbruk hos föräldrarna och studie-misslyckanden. I anslutning till den här personlighetsstörningen så är alkoholmissbruk och beroende väldigt vanligt förekommande. Dessa samband är dokumenterade i studier och ofta mycket väl manifesterade i umgängeskretsar där dessa människor uppehåller sig.


Plötsliga vansinnesutbrott, mördarblickar, känns det igen?

Man vill ju bara beklaga till kvinnan som har skrivit in till manspanelen angående sin förvuxna treåring! Så här skriver hon:

Jag har en partner som jag även har delat bostad med i två omgångar, men jag bor numera själv. Problemet är hans plötsliga vansinnesutbrott. När kommer dom? Jo, när som helst utan förvarning. Vi har aldrig bråkat om ekonomi eller förhållandet i sig självt.

Det kan räcka att jag har en annan åsikt om till exempel en inredningsdetalj eller om vi ska åka på en resa eller inte. Han blir som en helt annan person. Låser in sig i ett rum och kan sitta 1-3 veckor där inne. Han köper hem egen mat och lägger i kylen. Går han förbi så får man en mördarblick av honom. Han slänger ur sig någon hånfull kommentar om mig eller mina vuxna barn, vänner eller släktingar. Säger till exempel att kommer dom in här så ska dom få se på fan!

 Nu sist så ville han diskutera en sak men han ville att jag skulle lova att inte bli arg! Jag har aldrig höjt rösten mot honom, skulle aldrig våga. Det han ville ta upp rörde absolut inte honom, jag svarade på saken helt lugnt med orden "Nej det anser inte jag". Då rusade han ut från mitt boende, sen har jag inte sett till honom. Han skulle aldrig lyfta luren, för sådant tycker han att jag ska göra.

Jag har aldrig under mitt liv upplevt något dylikt och inte heller mina väninnor, vad är felet? Ska han krusas? Hur beter man sig? Han är väldigt smilfinkig mot ett par av sina vänner där frun i huset är väldigt dominant och styrande. Skulle han vara gift med henne skulle han blivit utkastad efter några dagar. Han har även respekt för sin yngre bror som är en lugn person.

Tänk om folk visste hur han kan vara hemma, skenet kan verkligen bedra! Säg inte att han blir bättre, han är över femtio och har i ett tidigare förhållande varit likadan. Men den tjejen svarade emot honom, hon stod ut i 3-4 månader när dom skaffade ett gemensamt boende. Vad ger ni mig för råd?

Myran

 

Manspanelen svarar:

Pigge svarar:

Han behöver troligen hjälp.

Ställ vanliga krav om att man ska ha respekt för varandra. Är det okej för er båda så behöver han troligen hjälp också. Är han inte med på detta bör du lämna honom. Utan respekt för varandra så går det inte bygga ett liv ihop.

Leif GW svarar:

Be honom fara åt helvete.

Mitt råd? Att du så fort som möjligt ska följa hans tidigare kvinnas exempel. Att han skulle ha fyllt femtio förvånar mig också. Av din inledande beskrivning trodde jag att du hade fått ihop det med en tonårsgrabb mitt i brinnande pubertet med alla hjärnstormar som därav följer. Sådana där som han behöver dessutom raka budskap. Be honom fara åt helvete. Och lyckönska dig själv till att du äntligen blivit av med honom.

Marcus svarar:

Låter som en bedrövlig skräckfilm.

Detta låter som handlingen i en rätt bedrövlig skräckfilm. Med det menar jag alltså hans fullständigt oresonliga sätt att vara, inte din situation. Lämna honom. Ju förr, desto bättre.

Robert svarar:

Kort sagt - fimpa honom.

Det går inte att leva med en psykopat. Låt honom fortsätta att låsa in sig och köpa hem egen mat till kylen. Utan dig i närheten. Kort sagt: fimpa honom.

Jag svarar: De oprovocerade vansinnesutbrotten, mördarblickarna, the silent treatment, sitta och tjura på sitt rum i flera dagar, storma ut under dramatiska former, fälla nedvärderande kommentarer om dig eller om vänner/familj... Jag har ett råd! LAXERMEDEL.  Har han någon favvodryck i kylen? Spetsa den med laxoberaldroppar så kan han ju försöka sitta och tjura på sitt rum några timmar senare :)


Lättkränkt, lättstött eller trött och stigmatiserad adopterad?

Kom ihåg att rasism och vardagsrasism i första hand drabbar de utlandsfödda som märker ut sig via sin hudfärg. Så kallat stigma. En person som avviker från "norm" tillskrivs då egenskaper som kan vara helt verklighetsfrämmande. Exempelvis sexuella, sociala eller genetiskt förutsägbara egenskaper. Fråga dig varför vissa människor hela tiden upplevs vara i försvarsställning. Antagligen har den personen gång på gång genom sitt liv behövt försvara sig själv eller något angående sin identitet och sina egenskaper och finner det förolämpande och besvärande. Människan går då in i en försvarsställning. Det är oerhört nedvärderande att ständigt utpekas som någon som inte passar in, tillskrivas egenskaper utifrån sitt utseende eller förväntas svara på privata frågor. Det som många anser vara artighet kan av andra uppfattas som intrång i ens privatliv. Varför ska en person med en annan hudfärg eller ett ovanligt efternamn behöva svara på frågor om var denne är född, vilka dennes "riktiga" föräldrar är osv? Varför? Är det verkligen den avvikandes skyldighet att stilla den ordinära individens nyfikenhet? Det är mycket vanligt att den som ställer frågan möts av ett svar, men ett obekvämt kort och lite besvärat svar. Man kan då som utfrågad blir anklagad för att vara tvär, obefogat otrevlig eller lättstött. Tänk dig själv att varje gång du kommer till en ny plats och ska möta nya människor så tittar alla på dig och börjar döma dig utifrån ditt utseende. Tänk dig att du får frågor om hur du klarar svensk mat, hur du så snabbt lärt dig så bra svenska, hur du anpassat dig till samhället och hur udda det är att du valt en vit partner istället för någon från din "egen ras". Tänk dig att folk kategoriserar dig från begreppet "ras" och inte som en vanlig människa. Det är verkligheten för en utlandsfödd adopterad. Vore det då enklare om alla utlandsfödda som adopterats istället hade fått stanna i sitt "hemland"? NEJ. Svaret på det här problemet är mycket mycket enkelt. Vi ska lära våra barn att hudfärg inte betyder något för den man är som människa. Att en brun människa är samma som en vit människa, bara att den är just.. brun. Att var man föds inte har något att göra med hur man är som person. Att den som vuxit upp i Sverige är svensk och inget annat. Och så ska vi lära våra barn att man ska respektera andras privatliv och att det viktigaste man kan göra när man undrar över saker är att utbilda sig själv! Det är inte min skyldighet att undervisa dig om mitt privatliv, mitt utseende och vad det betyder eller "mitt folk". Det är din egen skyldighet att ta reda på fakta och informera dig själv om världen och de människor som lever i den. Sist men inte minst; innan du frågar en annan människa något så privat som "var kommer du EGENTLIGEN ifrån", så fråga dig själv hur det känns att ständigt få sin identitet ifrågasatt av främlingar, och hur det påverkar ens självkänsla. 

Do you know how much I love you....

 
 
 

Dagens blä och dagens gulligull!

Dagens blä:
Smakade... ingenting?
Konsistens: obeskrivlig.
 
Dagens gull:
Doris :)

Man lever, man lär sig och man går vidare.

Det är så många som frågar varför det blev som det blev. Vem som gjorde vad och hit och dit. Jag har inte brytt mig om att besvara det eftersom jag i princip anser att det som varit ska stanna där och jag tänker inte gå in på några detaljer. Men jag var den som ansökte om skilsmässa och det var INTE med ett leende på läpparna. Det är inte enkelt att fatta beslutet om skilsmässa. Det hela kändes som ett enda stort misslyckande, inte minst mot min egen familj, mina ideal och den jag önskade att jag skulle kunna vara. Jag velade fram och tillbaka i flera månader och sista veckorna låg jag bara hemma hos en vän och grät. Då hade jag flyttat ut. Men när jag väl ansökte om skilsmässa så var jag 100% säker på att det var det absolut bästa jag kunde göra för oss båda. För ingen var lycklig. Jag är helt säker på att vi båda är lyckligare på var sitt håll och det är väl det enda man kan önska. Men nej, allt var inte pest och plåga, alla dagar var inte nattsvarta och visst fanns det bra stunder. Det är vad jag väljer att bära med mig, för alla andra alternativ förbinder mig till något som inte längre är en del av mitt liv eller den jag är idag. Jag ångrar ingenting, jag går inte runt och funderar på vad som kunde varit. Man lever, man lär sig och man går vidare. Det är så livet fungerar... för alla.

Min fru har kontaktat sin ungdomskärlek, Expressen

 

Det är ju helt värdelöst att ett gäng gubbar ska svara på det här. Anledningen till att hon söker upp sin ungdomskärlek är för att den representerar något för henne som saknas i er nuvarande relation, eller i hennes livssituation rent allmänt. Prata med henne om hur det förhållandet var och jämför med hur det är för er idag. Vad är det som fattas henne som gör att hon söker sig till sin ungdomskärlek? Är det att ni har dåligt sex, känner hon sig inte uppskattad?  Var han "mer man" än vad du är? Det är såklart vidrigt när en person ligger i överläge så här och verkligen både har kakan och äter den samtidigt. Men det sker i de flesta relationer vid någon punkt. Till exempel är det ju inte ovanligt att ena parten är i underläge och känner att den inte kan lämna förhållandet utan att förlora så mycket att livet inte fungerar längre. Det kan vara ekonomiska eller sociala faktorer. Om den andra parten då sitter i ett överläge där den kan utnyttja sin situation mot den svagare så får det stora konsekvenser.
 
Den enda som svarar något intelligent och handfast är GW Persson: Med personer som är i ett känslomässigt överläge - som hon i förhållande till dig - är det tyvärr så att de inte riktigt fattar hur illa de kan göra en annan människa. Jag tycker du ska ge henne chansen att rätta till den saken. 
 
Det finns två lösningar på det här problemet. 1) Ta reda på anledningen till att hon söker sig till denna man och vad han och den tiden representerar för henne som är så starkt att hon är villig att riskera er relation.
2) Lämna henne och börja om. Det är vad jag hade gjort. 

Veckan i bilder - spegelsängborg, nunneört, vårlök, vitsippa, Ina och Ares


Coga vs Backstrom MMA!

 

aaah MMA... det visste ni inte va? Att jag gillar det. Fast nu är jag ju lite partisk kanske, men Luleåsonen levererar :)   Grattis Nicke, väl förtjänat!
 
 

Roligt paket med posten idag

Fick ett paket idag. Det var roligt på alla sätt och vis :)
 
 

Romantisk vit säng - Shabby chic boudoir!

Dubbelsäng på gång! Vi har letat dubbelsängar länge. Någon var slut på lager och någon annan gjorde sig inte bra i sovrummet med den nya inredningen. Men... den här skönheten är nu på väg till oss... eller rättare sagt vi ska hämta den i dagarna. Mer romantiskt blir det väl inte? Den är vitlackerad och inte grå som den ser ut på den här bilden.
 
 
På sängen kommer vi att ha ett vackert vitt quiltat överkast (Zara home) och .... 
några gammelrosa runda kuddar. 
 
 
 
 
 

Ina & Daniel

Vi gillar att vår kärlek syns i Hallandsposten idag :) #vårkänslor!
 
 

Sluta ta nazister och rasister i försvar och öppna ögonen!

Ja jag ska förklara varför jag bryr mig så mycket om nassar och rassar som ränner runt och sticker knivar i folk. Nassar hugger inte ner blonda Anna Svensson. Dom jagar inte Anna Svensson med basebollträn. Dom kallar inte Anna Svensson för n-ordet, babbe, blatte etc etc. Dom förföljer inte och försöker inte utrota Anna Svensson och hennes familj. Dom kartlägger inte Anna Svensson och hennes familj eftersom dessa kan anses vara ett hot mot den vita rasen. Dom anser inte att adoption av Anna Svensson och såna som ser ut som henne är ett problem och ett hot mot landet. Dom tycker inte att blonda Anna Svensson är äcklig och ska ut ur landet. Dom tycker inte att det är äckligt när Anna Svensson får barn med en blond kille. Dom vrålar inte obskyra ord efter Anna på stan och dom vill inte på något sätt begränsa Annas liv. 
 
Om jag passerar ett gäng demonstrerande aggressiva nazister och RASISTER så är jag en levande måltavla. Nazister gör klart gällande att jag inte är välkommen i det här landet. Nazister vill begränsa adoptioner av människor som precis som jag kom hit från ett annat land men utöver det är lika svenska som Anna Svensson med familj. Nazister kallar mig gärna för alla de fula skällsord du kan tänka dig som hänvisar till hur jag ser ut, min hudfärg, mitt födelseland eller gärna det faktum att jag är adopterad. Nazister har stora problem med det faktum att jag är förlovad med en vit man eftersom han anses vara en rasförrädare och jag ett smuts som förorenar hans ras. Jag gör mig själv till ett lovligt byte varje gång jag går utanför dörren och en nazist ser mig. Jag har utsatts för hot och förföljelse på grund av min hudfärg ända sedan jag var 4 år gammal, och jag dör hellre än låter fördomar och hat vinna. Med hänvisning till apartheid och förintelsen så tänker jag säga det så här: Du har ingen aning om vad du talar om när du säger att "det inte är något att bry sig om" eller att JAG har missuppfattat det. Det är DU som borde se över dina samhällskunskaper och be mig om ursäkt när du läst färdigt. Tror du dessutom att SD i grund och botten är ett parti som bara värnar om våra gamla och att barnen får lära sig räkna i skolan så är du antingen inte läskunnig eller 

Om

Min profilbild

DanIna

.

RSS 2.0