Är du bra på att visa vad du har eller på att visa omtanke?

De allra flesta av oss strävar efter att vara bra människor. Kategorierna må variera men en sak är säker; det går aldrig förändra en dålig egenskap som man inte är medveten om att man har. Hur ska man veta om ens beteende i vissa fall behöver förbättras om ingen påtalar det? Och hur säger man till någon att ett visst beteende inte är önskvärt eller rent av avskyvärt? Själv är jag allergisk mot personer som är grandiosa och tror sig veta och kunna precis ALLT. Inklusive hur det är att dö, typ. Jag har fått mina negativa egenskaper kastade i mitt ansikte under ett helt liv så jag är ytterst medveten om dessa men vet inget om mina positiva. Ingen har någonsin sagt "men det där är du riktigt bra på" eller "det där gjorde du bra". Jag har fått förlita mig på papper. Jag har fina papper och intyg där det står att jag är bra på saker. Jag har fina vitsord från kollegor och chefer samt anhöriga jag mött via jobbet som gett mig god feedback så man vet att man är bra på NÅGOT åtminstone. Men annars? För det är väl så folk gör mest. Klagar, gnäller, pratar om sig själva. Skiter i medmänniskan. Solar i uppmärksamheten och skiter i konsekvenserna. Jag menar folk ligger ju med vem som helst bara för att självkänslan är så låg så något måste ju vara rent allmänt fel på oss som människor som fäller ned blicken och går vidare hellre än att stanna upp och säga något. Jag orkar faktiskt inte sitta och raljera över politik, hem&skola, sverigedemokraterna eller den pågående hälsohetsen. Vad jag däremot intresserar mig för är människan som helhet och speciellt vårt inre. Folk ogillar mig automatiskt och det vet jag om, det märks. Eller så talar någon annan om det så uppmärksamheten vänds till dennes fördel. För är det något alla är desperata efter så är det ju att höras och synas. Köpa rätt väska så folk ser att man har det bra ställt, har ett viktigt jobb och har råd att "unna" sig och minsann betalat sin skitfula bajsbruna väska själv med pengar man tjänat på jobbet som man (förhoppningsvis) minsann fick på egna meriter efter en helt objektiv jobbsökningsprocess. Skit i om man får äta selleri i tre månader, bara folk ser att man är viktig! Vad vi egentligen behöver göra är sätta oss ner och diskutera egenskaper. Om jag spontant frågar "vad är du bra på" så lär det komma svar som är av praktisk natur. Eller hur? Jag är bra på att sortera papper på kontoret och svarar minsann alltid på sms, bra på hushållsbudget och kan identifiera 294 bilmärken utifrån originallacken eller laga 40 olika sorters kakor. Är det inte viktigare att vara bra på solidaritet, vänskap, kärlek, ödmjukhet, generositet och omtanke? Jag tycker det. Vad vi gör på jobbet är just det, jobb. Det är något nödvändigt och det är BRA att vara bra på sitt jobb, men det är desto viktigare att vara en BRA människa. Tänk på det. 

Abortmotståndarnas dolda kvinnoförakt


Något som retar mig med abortdebatten är att den hela tiden har sin utgångspunkt i kvinnans sexualitet. Det förutsätts att en kvinna har haft samlag, blivit gravid och nu inte vill ha barn. Ingen ser till orsakerna, utan menar obarmhärtigt att fostret har rätt att födas - oavsett omständigheterna det föds in i. Ingen tar hänsyn till incest eller övergrepp - barnet SKALL födas. Ingen bryr sig om de psykologisk effekterna som en påtvingad graviditet och förlossning har för kvinnan - för hon hade samlag och hon skall ta konsekvenserna. Ingen tar hänsyn till var barnet hamnar eller barnets fysiska status eller kommande psykologiska status som eventuell produkt av våldtäkt - det SKALL födas. Abortmotståndarna blundar för alla konsekvenser som kan drabba både kvinna och barn, eller barn och barn om det handlar om ett flickebarn som utsatts för övergrepp. I de fall där barn föder barn är dödligheten extremt överhängande - men det spelar inte heller någon roll. Även om det handlar om en vuxen kvinna som av medicinska skäl inte kommer att kunna genomföra en graviditet så ska fostrets rättighet komma först. Och det finns gott om medicinska tillstånd där fostret antingen föds med grava skador, inte kan födas alls, aldrig kommer att gå 9 månader eller där kvinnans liv är i direkt fara. Inga av dessa argument går att diskutera med abortmotståndarna. De har ett och samma svar: Det ofödda barnets rätt till liv. Du kan lika gärna tala till en vägg.


Även organisationer som hävdar sig vara "religiöst obundna" driva av aktivt religiösa frontpersoner som använder "religiöst obunden" som ett PR-trick för att fånga upp aktivister som inte vill stötta en uttalat religiös organisation eller kan stå bakom bibelns budskap om att kontrollera kvinnor och befolka jorden. För det är här vi hamnar när vi skalar ner problemet. Kvinnans kropp är en kokong och den är till för att mannen ska få så sin säd. Argument om att införa kostnadsfria preventivmedel och mer upplyst sexualkunskap slår direkt kontraproduktivt då själva idén är att kvinnan SKA bära säd och föda barn, eller inte ha sex alls. Både män och kvinnor ansluter sig till och talar aktivt i ämnet, men jag har hittills aldrig överhuvudtaget sett någon abortmotståndare tala om mannens ansvar i det hela. Aldrig någonsin. Behöver vi verkligen fortsätta att skuldbelägga kvinnlig sexualitet bara för att det är hon som blir gravid och inte mannen? Nej, istället målas lastbilar med bilder på rätt långt gångna aborterade foster trots att majoriteten av de aborter som utförs i Sverige sker innan vecka 6, då fostret är ett embryo och ca 4 mm långt, format som en larv. Endast 1% av vårt lands aborter sker efter graviditetsvecka 18, så var i ligger relevansen med att visa bilder på dessa döda foster?


Ingen sprider bilder på lemlästade mordoffer och säger " sluta mörda-rädda liv", ingen visar bilder på 
våldtäktsoffer och säger "sluta våldta". Men foster ska fläkas upp i ansiktet på otaliga män och kvinnor som kanske själva har förlorat barn, inte kan få barn, har gjort aborter eller kanske bara inte vill se det där. Organisationerna tar på sig själva att tvinga dig se något som inte ens är relevant för svensk abortstatistik och som enbart för med sig ilska. För det är vad dom är ute efter. I grund och botten projicerar dessa personer, män och kvinnor, sin egen obearbetade ilska på helt oskyldiga personer, i hopp om att få förenas mot en gemensam fiende; kvinnan som bestämmer över sin egen kropp.


Vad är empatistörning?

avsaknad av förmåga att leva sig in i andra människors tankar och känslor = empatistörning.
du förklarar men möts av blank blick och följdfrågan är praktisk, tex "men du kan jobba snart va?" Personen har alltså helt missat kontexten och tänker enbart utifrån saker som den själv kan relatera till och förstå. Empatistörningar kan bero på neuropsykiatriska funktionshinder, psykopati eller att personen inte har fått lära sig att hantera emotioner och relatera till andra människor på ett naturligt sätt. De här personerna har en fördel i att de kan ta sig fram utan att ta hänsyn till andras känslor för att dessa helt enkelt inte existerar i deras världsbild. Du däremot kanske får dåligt samvete om du trampar andra på fötterna. Att ställa frågor som "vem som helst" fattar är sårande, eller kasta ur sig kommentarer och sedan reagera med totalt oförstånd när mottagaren blir sårad eller upprörd är klassiska tecken på ett det ligger en empatistörning i grunden och lurar. Det betyder inte att personen nödvändigtvis är en psykopat, men det är en klar indikation på att personen inte kommer att ge dig någon bekräftelse för den saknar den förmågan. I de här fallen är det absolut bäst att vända om, gå sin väg och inte ens försöka förklara. Uttömmande personliga intima förklaringar gör inget som helst för att få en empatistörd person att förstå dig. De förstår inte ens sig själva. "hur kan man säga så" är nog en vanlig fråga man ställer sig själv eller andra efter att en empatistörd varit framme och petat i blödande sår. Svaret är lika enkelt som sorgligt: Personen är störd. Ett exempel på hur en empatistörd person reagerar när du berättar något som du är upprörd över: Du är ledsen rädd och upprörd för att Breivik går bärsärk på Utöya. Empatistörd person: "men varför är Du så upprörd över det, du sitter ju här så det rör inte dig"..... att du känner empati och sympati för offren och avsky för förövaren är totalt främmande för den empatistörde som bara blir rädd när dens eget liv hotas direkt.

Kan man å andra sidan känna för mycket då? NEJ. Men man kan ha större utsatthet och sårbarhet för situationer och livshändelser som man känner igen själv eller relaterar till på något plan. Att gråta för andras lycka eller sorg, blir rädd och orolig när man ser andra lida eller känna obehag psykiskt som ger psykosomatiska symptom är normalt. Det kanske är obekvämt att känna för mycket, men det är betydligt bättre än att känna för lite. Förutom om du ska bli chef och trivas med att peka med hela handen, då kan det helt klart vara en fördel att vara empatistörd.


Bristande impulskontroll i verkligheten




Att vara någon som har en lägre impulskontroll är förbryllande för omgivningen. Det uppfattas oftast som kaxighet, tanklöshet eller brist på kontroll eller överdriven spontanitet. Under den ytan finns en mycket tydlig sårbarhet för situationer där man ville men inte kunde kontrollera ord, tankar eller handlingar som sedan gav konsekvenser för livet. Man "säger vad man tycker" - och blir dömd därefter helt utan hänsyn till vilken förförståelse man har till den givna situationen i vilken man lät sin röst hörd. Du kan bara förstå en människa genom att faktiskt lära känna just den människan. Om du känner ett behov av att sätta etikett på mitt eller andras beteende, tillskriva mig egenskaper eller diagnoser osv så tycker jag att du ska fundera på varför just DU känner det behovet? Är du uttråkad i dig själv? Är du avundsjuk på att personen framför dig tycks veta något som du inte vet? Önskar du att du själv kunde vara mer spontan? Förutom att försätta personen i prekära situationer så kan också en uns av bristande impulskontroll vara en stor fördel vid situationer där man inte kan tveka. Då det är en fördel att inte stå och fundera över konsekveser, rätt/fel, vad alla andra ska tänka och tycka osv. I vanlig ordning finns det två sidor av varje mynt.

röv

Jag undrar varför det bara är rövreklam överallt? Va? Kan ni svara på det? 

Höj både a-kassa! och sjukpenning!


OBS! Det här inlägget kan vara totalt obegripligt för människor som inte har varit svårt sjuka (nej din förkylning räknas inte) eller haft svårt sjuka (din mammas förkylning räknas inte) i sin direkta omgivning och krävt flera år av rehabilitering. 
 
Jag trodde jag skulle spy på vissa saker som Reinfeldt bräkte ur sig igår. Som tex att höjd akassa skulle skapa utanförskap. Jo alltså vi vet att poängen med hela deras politik är att du SKA inte ha möjligheten att vara arbetslös eller sjukskriven för du klarar helt enkelt inte av det ekonomiskt. Istället ska du, oavsett diagnos, arbeta tills den dag du DÖR. Jag har faktiskt sett sjuka människor få göra just det. Av den anledning kan jag inte rösta på ett parti som sätter pengar framför hälsa. Det kan ta 10-20 år att rehabilitera vissa patienter. Under den tiden ska de utförsäkras gång på gång och om akassan inte är tillräcklig så får dessa personer under den tid de är utförsäkrade 2300 kr/mån att leva på. Detta gäller även om du fått ett benen amputerade för du SKA arbetsträna när dina dagar är slut. Skit i om du inte kan betala hyran/dina räkningar/äta/köpa toapapper. DU SKA JOBBA FÖR REINFELDT SÄGER DET! Låter det irrationellt? Well, det är verkligheten för de människor som är så sjuka att de inte kommer att kunna arbeta överhuvudtaget inom en överskådlig framtid. Det kanske tog 2 år att lära sig gå med protesen men det kanske tar ytterligare 2 år att lära sig leva med de psykologiska ärren. Det skiter Reinfeldt och hans anhängare i. Ut och jobba med dig, eller DÖ. Då får du vila utan att ha försäkringskassan, chefen och systemet flåsandes i nacken. Det finns då idioter som menar att istället ska man då söka sjukersättning. Om ni visste hur låg den ersättningen är skulle ni hålla igen kakhålet. Förutom att ersättningen är så låg så ingen människa kan leva på den så är det i princip omöjligt att få igenom det beslutet hos Försäkringskassan om du har osynliga sjukdomar så som psykiska sjukdomar, neurologiska eller neuropsykiatriska sjukdomar. Vägen dit är extremt lång och svår. 
 

6 av 10 politiker behöver avgå

Om man får för sig att bli politiker så tycker jag faktiskt att man ska vara en någon så när sansad person. Oavsett vilket parti man representerar så bör man avhålla sig från att ränna runt och slåss, supa som en gris och göra bort sig och sedan komma med ursäkten "jag var full", sitta och göra Hitlerhälsningar på fester, attackera folk och folkgrupper på sociala medier, kalla människor för diverse skällsord, pissa på offentliga platser, köpa godis på statens visakort, prata om välfärd för alla medan man själv sitter där med en väska som kostar 50 lax, ha ett förflutet som kriminell eller rent yrkeskriminell, umgås med extremister etc etc! Ja, det är faktiskt inte så mycket begärt. Och det är, tro det eller ej, fullt möjligt att leva utan att utföra dessa beteenden. Jag själv gör nämligen inget av ovannämnda. Jag springer inte runt på stan och förolämpar, slår ner, super till den grad att jag inte kan "hållas ansvarig för jag var full", attackerar etniska & religiösa folkgrupper. Jag överkonsumerar inte samtidigt som jag gnäller om min låga inkomst eller anklagar samhället för att inte ge mig nog med pengar för min insats. Det finns en rad beteenden som jag faktiskt finner direkt olämpliga att utföra eller att ha bakom sig om man ska stå och predika sin fina vision för ett helt land och vinna röster. Hur mycket trovärdighet man får beror på vad man har åstadkommit, vad man lovar i förhållande till hur man själv presterar och det GÖR skillnad om man lever som man lär. I princip kan "synder från förr" definitivt hjälpa eller stjälpa. Varför i hela fridens namn skulle jag rösta på en kvinna som åker på semester och glatt tar selfies tillsammans med extremister? Eller en idiot som ränner omkring på stureplan och slänger runt rasistiska kommentarer samt kallar kvinnor för fittor? Eller för den delen en person som är för ung för att överhuvudtaget kunna uttala sig om livet? När man listar sin största livserfarenhet som gymnasietiden eller en resa till Gran Canaria och inte ens vet vilken yrkestitel man har (för att man inte har någon) så måste man ju själv inse att man inte är i skick till att dra ett politiskt lass ens på kommunal nivå. Skärpning. Och hur jävla tappad är man om man röstar på folk som är för dumma för att ens veta vilken yrkeskategori de tillhör eller hur de framstår i media? Nej, jag tycker inte att en alkoholist eller en narkoman är tillförlitlig nog att leda. Sorry. Gör om och gör rätt. AVGÅ!

Angelina Jolie & Brad Pitt är gifta!


Med 22 gäster, dvs enbart de absolut närmsta vännerna och den direkta familjen så gifte sig Brad och Angelina på familjens gård i Frankrike. Klänningen är Versace - och gudomlig. Baksidan är täckt av barnens teckningar. Barnen var ringbärare, blomflickor, barnen bakade tårtan, barnen skrev löftena åt sina föräldrar och barnen fick välja sina egna kläder. Det här paret sätter familjen före allt. Inget krimskrams och ingen stor flådig "bara för att jag kan" mottagning. Ingen musik, Brad nynnade "here comes the bride" :) Så galet romantiskt, personligt och intimt! Enbart en ceremoni som firar ett par med en djup genuin kärlek för varandra och sin familj. Och bruden... hur galet vacker är hon inte i den klänningen? Ett bröllop får aldrig vara målet för ett äktenskap. Då faller du pladask. Målet är det som kommer efter! Titta hur Brad kysser sin fru. Han avgudar henne! Men den mest rörande bilden är den där pojkarna kramar sin mamma. Någon resväska i bakgrunden och en stolt pappa som leende passerar sin fru och sina barn. Fira kärleken - men glöm inte vad det egentligen handlar om.



 
 
 

Tankar inför valet

Jag tycker att alla ska ha rätt till den bästa tillgängliga vården utan att behöva en dyr privat försäkring så som det fungerar i USA. Cancervård ska inte vara beroende av att födas med rätt efternamn och ärva pengar eller ha "tur" i livet. Jag vill att människor som är svårt sjuka ska få den vård de behöver så lång tid som det krävs, och under den tiden få vara tillsammans med nära och kära och om möjligt få avbrott från sin smärtsamma vardag och få några glädjemoment. Jag vill inte att duktiga och kompetenta invandrare som kan tillföra kunskap och bidra till väldfärd ska tvingas köra taxi  eller städa toaletter medan deras kompetens brinner inne. Jag vill att kvinnor ska ha samma lön och samma arbetsmöjligheter som män och jag vill ha en jämnare fördelning på arbetsplatser eftersom jag av erfarenhet från stora arbetsplatser vet att det behövs. Människor ska inte kunna utnyttjas och sedan kastas bort - alla har rätt till fast anställning och lön efter kompetens, erfarenhet och utbildning. Kroniskt sjuka människor som aldrig kommer att kunna jobba heltid ska inte tvingas ut i "arbetsprövning" bara för att systemet säger det. Den tid som dessa människor har som är någorlunda lung och fri från mediciner, behandlingar, smärta, obehag vånda och ångest ska de få ägna åt att njuta av livet, inte testa sin arbetsförmåga för att systemet säger det. DET om något är ett poänglöst slöseri med resurser. Jag har sett terminalt sjuka människor tvingas arbetsträna 3 mån innan sin död. DET är sjukt. Jag tycker att familjer själva ska få fördela föräldradagar och bestämma över sina egna liv utan att politiken talar om hur de ska leva. Alla människor är inte karriärsdrivna elitister och alla passar inte in i samhällets förkonstruerade ramar av hur en framgångsrik personer ser ut. Det finns andra egenskaper förutom förmågan att dra in pengar, föda barn, lyxkonsumera och sträva efter allt som alla andra har, som för mig är viktiga att framhålla hos människor. Kärlek, empati, medmänsklighet och solidaritet går långt före profit och elitism. Det är mina åsikter och det är vad som styr vad jag röstar på. 
 
 

Den i särklass dummaste personen någonsin

Idiotin har nu nått nya och oanade höjder. Personen som har vunnit auktionen vill betala med swish, efter att först helt ha struntat i att höra av sig/betala på en hel vecka. Jag skickar mitt nummer som är anslutet till swish, och personen säger att denne ska betala när den "kommer hem från sjukhuset" - jo den har vi hört förut så där strax innan löning. Men så ska personen betala och då börjas det. Personen hävdar att mitt nummer inte är anslutet till Swish, och att det kommer upp ett felmeddelande om det vid betalningsförsök. Detta såklart mitt i natten eftersom flertalet människor ägnar sig åt mail och shopping på nätterna och sedan förväntar sig att folk ska anpassa sig efter deras tider. Jag får då kolla min internetbank och min swish, det står "status aktiv" så jag mailar det till personen och får då ett otrevligt svar och en bild tillbaka... 
 
Jag:
Fast nu är det så här att mitt Swish är högst aktivt. Min man lyckades swisha för 10 minuter sedan. Det ser ut så här när jag kollar på internetbanken: Ikon: bockAktiv
 
Köparen
Förstår inte grejen med att du är otrevlig!! Såhär ser de ut när jag försöker, 
(BILD)
Skickat från min iPhone
 
Det roliga med detta? På bilden som ska vara en skärmdump från Swishappen står det:  "mottagare ej ansluten Mottagare med nummer ********** är inte ansluten till Swish"... DET ÄR BARA DET ATT DET INTE ÄR MITT NUMMER SOM STÅR DÄR. Idioten försöker alltså skicka pengar till någon helt annan, till ett nummer som INTE är mitt. När jag påtalar det får jag följande totalt verklighetsfrånvända svar: 
 
Jag
Det där är ju inte mitt nummer så det är ju inte så konstigt att det inte fungerar. 
Köparen:
Fast de numret fick jag av dej häromdagen! 
(bifogad skärmdump på numret jag skickade, som fortfarande inte matchar numret som vederbörande försökt swisha pengar till enligt sin egen skärmpdump)
Jag:
Så här står det på den bild som DU skickade mig:
"Betalningen misslyckades. Mottagare med nummer +467******* är inte ansluten till Swish"
Och det är INTE mitt nummer. 
Köparen:
Jo fast de numret du skicka mig stämde ju inte, det är ju inget du behöver bli otrevlig över för då kommer jag ge dåligt omdöme! Betalning har inte skett pga att numret DU skicka inte funka!! Annars hade betalningen redan varit hos dig!
Jag:
Du försöker enligt din egen skärmdump skicka till nummer +4670******* som inte ens går till mig. Det går till någon som enligt hitta.se heter Å*a J*rhed. Om du istället testar skicka till mitt nummer som jag angav så ska du nog se att det går lite bättre.
Köparen:
Men nu har du ju ändrat nummer? 
Det första du skrev vems va de då?
Jag:
nej jag har inte ändrat nummer. det är du som hela tiden försökt skickat till någon annans nummer. Varför vet jag inte. Jag skickat mitt nummer och på den skärmdump du skickade står det att du försöker skicka till någon som inte är ansluten till swish, och det är inte mitt nummer.
 
 
Efter detta kommer det bara ett mail om att personen inte tänker betala vilket är ett lagbrott i sig. Personen tänker inte betala enligt några av de anda betalningsalternativen heller utan skyller hela grejen på mig.
Notera två saker: 1) språket. Detta är en obildad person som antagligen knappt kan torka sig i röven utan assistans. 2) Personen kan inte ta till sig sitt eget misstag, ELLER så ljuger den. Efter att flertalet gånger fått sitt eget misstag påtalat och bevisat med skärmdumpar så kan personen fortfarande inte förstå vad denne gör för fel. Att inte kunna sammanlänka mina ord med skärmdumparna och se själv att .. ja jag skickar till fel nummer, är i detta fallet beviset på en extremt dålig lögn eller en extremt korkad person. 





Innan löning, på Tradera

Åh herre. Var börjar jag. Veckan är ju som ni vet "innan löning" och det är alltid då man får de roligaste ursäkterna från potentiella och redan existerande köpare. Dagens mongo är en som hävdade att denne inte fått sitt paket. Ett stort jävla paket fullt med skit för att vara exakt. Jag gjorde en enkel spårning på kollinumret och kunde se direkt att köparen hade hämtat ut paketet... 15:31 samma dag. Men lite roligt tänkte jag ha så jag låtsades orolig över var det tagit vägen och så småningom kom det... "Jag antar att du som säljare tänker ersätta mig det jag har betalt" - NÄ! För det första hade jag redan kollat upp idioten och visste att denne fått sina grejer, för det andra är det väl knappast mitt fel om Posten slarvar bort ett paket stort som en jävla tvättmaskin! KNAPPAST! Så småningom kopierade jag bara rakt av från kollispårningen och får då inget svar.. men i slutet av dagen kommer ett mail där köparen menar att denne har "glömt bort" att denne hämtat ut paketet. Fantastiskt!
 
Snille nummer två är en person som köpt något som inte alls kostar mycket. Eftersom det närmar sig löning så vet jag att de korkade ursäkterna kommer... självklart ligger vederbörande på sjukhus och kan inte betala. Det har gått en vecka. Med största sannolikhet kommer köparen att "skrivas ut" från sjukhuset på måndag ;-)  vissa försök till fördröjning  förekommer också, som "har inte tillgång till internet här på sjukhus".... Öööh? Och du lyckades maila .. hur då? Längst ner i mailet står det "skickat från min iPhone"...... Jag tänker låta denna person hållas och invänta det magiska momentet när sjukdomen ger med sig och utskrivning sker... troligtvis på måndag morgon!

Psykisk sjukdom måste tas på allvar

Robin Williams är död. Enligt media så skall det ha varit ett uppenbart självmord. Låt mig vara KRISTALLKLAR här. Jag tänker inte beröra hans fall eftersom det är respektlöst. Men om människor var bättre på att fånga upp och bemöta människor som lider av psykisk sjukdom så hade möjligen åtminstone några självmord kunnat undvikas. Precis som cancer som dödar så är depression en sjukdom med ibland dödlig utgång. Det är en vanlig missuppfattning att en person VÄLJER att ta bort sig. I själva verket är det sjukdomen som precis som vilken annan dödlig sjukdom ibland tar liv. Depressionen i sig är en kemisk obalans. Den går att mäta, den går att se, den går att ta på om du vet vad du letar efter. Som med alla sjukdomar. Den är inte lika synlig som ett brutet och gipsat ben, men den är inte mindre verklig. Bemötandet i sjukvården har blivit avsevärt bättre men bemötande bland omgivning och familj är inte alltid det bästa. Att drabbas av en svår depression eller att lida av en psykisk sjukdom är ett många gånger tyst men högst verkligt ofantligt lidande. Bland de mest korkade kommentarer som psykiskt sjuka får höra är "ryck upp dig, var inte så vek, äh det går över, sluta tycka synd om dig själv, finns dom som har det värre, det är inte så att du har cancer, kom över det, kom igen nu". Och sedan tar folk bort sig själva. Ändå är det så svårt att förstå för somliga att denna sjukdom är ofrivillig och i många fall har dödlig utgång. Det finns många ord för psykiskt sjuka också, som populärt slängs i ansiktet på den sjuka. "Psykfall", är ju vanligt och roligt att få slängt i ansiktet. Speciellt från anhöriga. Tänk dig att du är omgiven av en osynlig mur som begränsar ditt dagliga liv. Hur mycket du än vill innerst inne, hur mycket du än kan längta eller sukta efter något så kan du inte ta dig över den där muren. Så kan det kännas att vara deprimerad. Det går absolut inte att jämföra med tillfällig nedstämdhet som alla kan drabbas av någon gång i livet. Vid en rejäl depression som kan pågå i ett helt liv, så det psykiska hindret ett lika stort handikapp som att få benen kapade av sig. Skulle du få för dig att säga åt en person som har fått benen amputerade att springa ett marathon? Troligtvis inte. Det är precis lika intelligent att säga till en deprimerad person att denne ska "rycka upp sig". 

Posten fuckar upp för femtielfte gången

Nu är det åter igen bevisa att POSTEN inte går ha med att göra. Detta är vad som hänt på 14 dagar: 1 brev har kommit fram till mottagaren men det är trasigt i ena hörnet och EN DEL av det som fanns i kuvertet är förstört. Det bästa av allt? Jag hade TEJPAT alla fyra hörn just för att jag VET att posten slarvar. Ändå lyckades klåparna inte sköta sitt jobb. Någon kompensation? Skulle inte tro det. Enligt områdeschefen är det "omöjligt" att deras personal gör misstag. 2 stycken körkortshandlingar har totalförstörts. Eftersom jag har bytt namn så måste jag också förnya mitt körkort. Jag följer instruktionerna givna från transportstyrelsen, klistrar fast mitt körkortsfoto och skickar in handlingarna, allt enligt instruktioner SOM SKA FUNGERA. Två gånger. TVÅ GÅNGER har körkortshandlingarna kommit i retur från transportstyrelsen med felkod 33 "Kortet är skadat". Det ska till extremt mycket yttre våld för att skada en bild på det sätt som posten nu har gjort två gånger. Jag vet för vi testade hemma att med en kniv rugga bilden. Det gick inte så där jättelätt att få till samma destruktion som posten lyckades med så man får väl berömma deras destruktionsteknik! *klapp klapp* nä men så dooooktiga ni är! Jag har sparat BÅDA handlingarna som kommit i retur så att påstå att det hänt lär inte gå :)  Första gången - ok. Men andra gången var jag mer medveten om hur dessa idioter opererar så jag såg till att lägga körkortshandlingen i ett dubbelvikt tjockt papper. Ändå lyckades posten totalförstöra för mig. Vad har jag gjort er fittiga organisation så att ni ska bete er så här mot mig? Och ja, jag börjar FAN undra om det är personligt när det här händer gång på gång. Vidare så har jag och en väninna skickat leksakspengar i ett brev och det brevet kom aldrig fram. Leksakspengarna var till hennes barn som själv gick och kollade i brevlådan varje dag i 5 dagar efter sitt brev. Lång näsa är du insåg att du BEGÅTT EN KRIMINELL HANDLING OCH STULIT BREV HELT UTAN ATT FÅ NÅGOT FÖR DET? För utom skammen, men den saknar du ju. Nej, PostNord skall man endast använda i nödfall. I annat fall finns Schenker, UPS och DHL. Pålitliga, personliga och mer garanti. 

Från förälskelse till förhållande - idealisering

 

Efter förälskelsen tar vi ställning till om det ska utvecklas till ett riktigt förhållande, där våra fel och brister kommer att bli tydliga. Bara en djup kärlek och ömsesidig respekt för oss att se förbi bristerna och bygga ett liv tillsammans. Och det gör man inte genom att låtsas leva i förälskelsestadiet för då kraschlandar det hårt när LIVET kommer och knackar på. Ett bra sätt att komma förbi sin partners brister är att sätta sig ned och faktiskt erkänna sina egna.
 
Love isn’t blind. It’s merely a set of cognitive distortions.
 
 
Committing your life to another person is a big step. How can you feel comfortable taking that risk, committing yourself to a partner you know is flawed? To overcome those insecurities, it's sometimes best to hold some “positive illusions” about your partner, even if they’re not accurate.

 

According to research by Sandra Murray and colleagues (1996), couples are more satisfied when both members of the couple view each another in an overly positive manner. In a survey, they asked couples to evaluate themselves and their partners on a series of personality traits and found that the most satisfied people rated their partners more positively than the partners rated themselves. The researchers argued that these “positive illusions” allow us to deal with the inevitable doubts and conflicts that surface in a relationship, by building up a store of good will.

 

That doesn’t mean that love is blind. These happy couples are not wearing blinders, but rather rose-colored glasses. They notice their partners’ flaws, but find ways to minimize the importance of those flaws and to accentuate their partners' assets. In a study by Murray and Holmes (1999), subjects were asked to write about their partners’ strengths and weaknesses. One subject, for example, discussed her partner’s supportiveness and highlighted its importance, saying it was the reason she would never doubt his love. When it came to negative traits, many participants found ways to discover something good in the fault or to downplay it. One woman, when discussing her partner’s fault of overreacting to things, said that she realized that “he does this is to protect me.” Another woman who complained of her partner’s impatience qualified the statement by adding, “but he tries and that is really all that matters.”

Before you put on those rose-colored glasses yourself, be aware of other research indicating that it may not always be best to idealize your partner. Sometimes it’s better to be more realistic. Research on self-verification theory suggests that people feel more intimate with partners who agree with their own self-views, even if those views are negative (Swann, De La Ronde, & Hixon, 1994). People like the emotional high of receiving positive feedback, but if that praise feels incongruent with their own self-image, they are likely to come to the conclusion that their partner doesn’t truly know or understand them.

So when is idealization most beneficial?

Idealizing your partner is most effective when it is related to global, rather than specific traits (Neff & Karney, 2005). For example, it may be easy to idealize your partner on a general, global trait like reliability, but harder to be unrealistic about a more specific trait, like punctuality. In other words, you may be able to view your consistently tardy partner as reliable, overall, but you’re not going to be able to see him as punctual. Other research, though, suggests that these global traits may be important because they are more central to relationship satisfaction. It’s more important, for example, that you see your partner as attractive and successful than as patient or organized (Boyes & Fletcher, 2007). My own research suggests that an accurate assessment of these less central traits may be especially beneficial when couples experience conflict (Seidman & Burke, in press).

Positive illusions can help to hold relationships together, but they could be harmful in some cases, especially if holding such beliefs causes someone to justify abusive behavior (“He lashes out when he’s jealous, but it’s just because he loves me so much.”).

Further, idealizing your partner is only effective if you’re happy in the first place. For couples who are already in trouble, trying to minimize faults can actually make things worse (McNulty, O’Mara, & Karney, 2008).

While it can be beneficial to be aware of your partner’s specific faults, these perceptions should be grounded in a more positive global perception of your partner, so that these faults don’t loom too large. Love isn’t blindness. It’s merely a set of cognitive distortions.


Träffa, fånga & behålla

Den här artikeln är intressant därför att den tittar på hur vi beter oss i förälskningsfasen, den fas då vi inte ens tänker på att ett verkligt liv tillsammans betyder prövningar bortom vilket godis man ska ha till fredagsmyset och huruvida det är ok att göra nummer två när partner befinner sig under samma tak.

 

A scientific look at the complexities of romantic relationships

How Do You Know If You're in Love?

7 research-based indicators that you've found the real thing.
 
The answer can change so much about your life, from how you interact with a current (or potential) partner to how you view yourself to what goals you have for the future. Think you might be in love? Gain some insight by considering these research-based signs of love and attachment.
  1. You’re addicted to this person. 
    Love changes the brain. In early-stage relationships, that euphoria that people feel appears as heightened neural activity in dopamine-rich areas of the brain—areas linked to the reward system—and in areas associated with the pursuit of rewards. There’s even some hint of activity in the anterior cingulate, the area of the brain linked to obsessive thinking, which is a classic experience when people are falling in love (Aron, Fisher, Mashek, Strong, & Brown, 2005). As a relationship progresses into a long-term partnership, thinking about the partner activates the reward centers as well as brain areas implicated in attachment, but less so obsessive thinking (Acevedo, Aron, Fisher, & Brown, 2011).
  2. You really want your friends or family to like this person. 
    New evidence shows that people are often motivated to “marshal support” for someone they are dating (Patrick & Faw, 2014), which is consistent with the idea that the people in a person’s social circle often play an important role in the success of a relationship (Sprecher, 2011). Being attuned to how your family and friends might think about your partner or potential partner is a good sign that you are becoming increasingly attached to the person.
  3. You celebrate this person’s triumphs (even when you yourself fail).
    If you’ve fallen in love with someone, you probably have an atypical reaction when witnessing them excelling at something you don’t. Because romantic partners feel connected and can share the outcomes of each other’s successes, romantic partners will often feel pride and positive emotions when they see their partner succeed, even at something they themselves can’t do, rather than feeling negative and inferior (Lockwood & Pinkus, 2014).
  4. You definitely like this person, and this person likes you.  
    Liking is different from love, but is often a prerequisite for falling in love. In a cross-cultural study, researchers showed that a critical factor recognized as directly preceding falling in love is reciprocal liking, when you both clearly like each other (Riela, Rodriguez, Aron, Xu, & Acevedo, 2010). In addition, an evaluation of the other person’s personality as highly desirable tends to be a precursor to falling in love.
  5. You really miss this person when you’re apart.
    In many ways, how much you miss a person reflects how interdependent your lives have become. If you are questioning whether you love someone, perhaps consider how much you miss him or her when you’re apart. Le and colleagues (2008) showed that how much people miss each other tends to correspond with how committed they feel to the relationship.
  6. Your sense of self has grown through knowing this person.
    When people fall in love, their whole sense of self changes. They take on new traits and characteristics, growing in the diversity of their self-concept through the influence of their new relationship partner (Aron, Paris, & Aron, 1995). In other words, the you before falling in love is different from the you after falling in love. Maybe you feel the difference, maybe others notice it, but the things you care about, your habits, how you spend you time—and or all of this is subject to the (hopefully positive) influence of a new romantic partner.
  7. You get jealous—but not suspicious.
    A certain amount of jealousy is actually healthy, not toxic. From an evolutionary perspective, jealousy is an adaptation that helps relationships stay intact by making its members sensitive to potential threats. People who are jealous tend to be more committed to relationships (Rydell, McConnell, & Bringle, 2004). Keep the jealousy in check, though: Reactive or emotionaljealousy is the type that is predicted by positive relationship factors like dependency and trust—but people who engage in suspicious jealousy, which includes taking actions like secretly checking a partner's cellphone, tends to be associated with relational anxiety, low self-esteem, and chronic insecurity (Rydell & Bringle, 2007).

Falling in love and building an attachment are a wonderful basis for a healthy relationship, but keep in mind that staying in a relationship (or, for that matter, choosing to start one) is often based on more than satisfaction and feeling good in another person’s presence. Models of relationship success (such as Rusbult’s investment model) show that the staying power of relationships takes mutual investment and commitment. If love is passion, security, and emotional comfort, commitment is the necessary decision made within one’s cultural and social contexts to be with that person.

 


Om

Min profilbild

RSS 2.0