Idioter på Tradera, del 54656

Åh herregud, det tar aldrig slut. Eländet på Tradera, vill säga. Idag sålde jag ut ännu fler saker och då bland annat en guldkedja som hör till ett smycke som jag har ärvt. Nu råkar kedjan vara ca 10 cm för kort för min feta hals så jag sålde den.  I auktionsbeskrivningen har jag skrivit så här: KEDJA, 18K vitguld. längd 36 cm. stämplad 750. 
Jag har dessutom fotograferat stämpeln. Jag förutsätter ju att folk som köper sakerna är läskunniga så vad jag inte förväntar mig är att någon lägger över 70 bud - och EFTER att auktionen avslutats börjar ställa frågor som redan har besvarats i auktionsbeskrivningen. Lagt bud ligger - man måste betala och frågor ställs lämpligen INNAN man förbinder sig till att köpa varan. Nej ser ni, då börjar det trollas med frågor om ÄKTHET. Men för fan människa, det står i auktionen att kedjan är äkta guld och sen är det en bild på stämpeln. Exakt vilket svar förväntar du dig när du efter auktionsslut ställer den frågan? Att jag säger neeej, mannen, jag bara skojja! det är plast! Eller!? Är det begåvningsreserven som talar eller? Nu för tiden finns det fantastiska möjligheter för privatpersoner att driva in skulder, så vill köparen inte betala till mig - fine. Betala till kronofogden istället då. 
 
Nästa är en kärring som inte kan läsa av ett måttband. Personligen mäter jag helst med skjutmått för att man får korrekta angivelser då. Jag säljer en ring och får ett snobbigt syrligt mail tillbaka om att ringen inte är i storlek 20 utan 21. Jag har sålt saker på Tradera i över 10 år - du ska nog se att jag gör EXTREMT få misstag, kärring. Men nej, hon ger sig inte. Jag säger då att hon ska ta ringen till en juvelare så ska hon nog få se att den är rätt storlek. Då får jag omedelbart negativt omdöme för att jag inte har varit "tillmötesgående". Men rätt ska väl vara rätt eller hur? 
 
De fantastiska ursäkterna fortsätter att strömma in under sommaren, vilket man till viss del kan förstå. Nu senast en man som hävdar att han "glömt" bankdosan hos sin far som bor många måååååååååååååååånga mil bort och dessutom har hans bil lustigt nog gått sönder precis nu. Dvs några dagar innan löning. Det är ALLTID samma sak, innan löning haglar det korkade ursäkter som dessa low lives tror att man ska gå på, och så hoppas idioterna att man skickar grejerna i god tro om att betalningen så småningom kommer in. Stor risk va?
 
Flertalet köpare verkar också ha drabbats av solsting denna sommar. Till exempel så verkar det vara extra svårt att ta instruktioner eller läsa. Men så är det ju en extremt varm sommar också ;-) Då jag säljer en pryl som en treåring kan använda men en vuxen inte reder ut det så får jag negativt omdöme för att "saken inte fungerar". Mycket märkligt, man måste nämligen vrida några varv på den enligt pilarnas riktning vilket jag poängterat. Men att acceptera att man själv är dum i huvudet är svårare än att sätta negativt omdöme på en säljare som knappast rår för din låga IQ.
 

Psychology Today; 50 tecken på en bra relation

What you know and like about your partner should tell you a lot.

 

 

 
If you can say yes to most of these, it's very likely you're in a healthy relationship:

 1. You can name your partner’s best friend and identify a positive quality that the person has.

2. You and your partner are playful with each other.

3. You think your partner has good ideas.

4. You’d like to become more like your partner, at least in some ways.

5. Even when you disagree, you can acknowledge your partner makes sensible points.

6. You think about each other when you’re not physically together.

7. You see your partner as trustworthy.

8. In relationship-relevant areas such as warmth and attractiveness, you view your partner a little bit more positively than they view themselves or than most other people view them.

9. You enjoy the ways your partner has changed and grown since you met.

10. Your partner is enthusiastic when something goes right for you.

11. When you reunite at the end of the day, you say something positive before you say something negative.

12. You reminisce about positive experiences you've had together in the past.

13. You can name one of your partner’s favorite books.

14. You know your partner’s aspirations in life.

15. You can recall something you did together that was new and challenging for both of you.

16. You kiss every day.

17. You’re comfortable telling your partner about things that make you feel vulnerable such as worries about getting laid off.

18. You have your own “love language” (pet names or special signs you give each other).

19. You know your partner’s most embarrassing moment from childhood.

20. You know  your partner’s proudest moment from childhood.

21. You never, or very rarely, express contempt for your partner by rolling your eyes, swearing at them, or calling them crazy.

22. You can list some positive personality qualities your partner inherited from their parents.

23. If you have children together, you can list some positive personality qualities your partner has passed on to your children.

24. You enjoy supporting your partner’s exploration of personal goals anddreams, even when this involves you staying home.

25. You have a sense of security: You’re confident your partner wouldn’t be unfaithful, or do something to jeopardize your combined financial security.

26. When you argue, you still have a sense that your partner cares about your feelings and opinions.

27. Your partner lets you into their inner emotional world—they make their thoughts and feelings accessible to you.

28. You frequently express appreciation for each other.

29. You frequently express admiration for each other.

30. You feel a sense of being teammates with your partner.

31. You know your partner’s favorite song.

32. You have a sense that your individual strengths complement each other. 

33. When you say goodbye in the morning, it’s mindful and affectionate.

34. If you’ve told your partner about trauma you’ve experienced, they’ve reacted kindly.

35. You don’t flat-out refuse to talk about topics that are important to your partner.

36. You respect your partner’s other relationships with family or friends, and view them as important.

37. You have fun together.

38. You see your partner’s flaws and weaknesses in specific rather thangeneral ways. (For example, you get annoyed about them forgetting to pick up the towels, but you don’t generally see them as inconsiderate.)

39. You’re receptive to being influenced by your partner; you’ll try their suggestions.

40. You're physically affectionate with each other.

41. You enjoy spending time together.

42. You feel a zing when you think about how you first met.

43. You can name your partner's favorite relative.

44. You can name your partner's most beloved childhood pet.

45. You can articulate what your partner sees as the recipe forhappiness.

46. When you feel stressed or upset, you turn toward your partner for comfort, rather than turning away from your partner and trying to deal with it yourself. 

47. You have a sense that it's easy to get your partner's attention if you've got something important to say.

48. You like exploring your partner's body.

49. You can name your partner's favorite food.

50. If you could only take one person to a deserted island, you'd take your partner.


Olika typer av stalkers

Låt mig klargöra en sak. Jag rantar om vad fan jag vill på min blogg. Och nu ska det rantas. Jag undrar varför man blir besatt av vissa människor... jag undrar hur en person som man såg på nätet för ett helt decennium sedan kan stanna i ens fixering så länge och blir så intensiv och påtaglig att man måste SÖKA UPP PERSONEN  och påtala vad som var, eller inte var för så lång tid sedan. Listan kan ju göras väldigt lång, men till exempel EX. Jag har varit duktig på att dumpa och har då ofta fått ex efter mig som flera år efter uppbrottet söker kontakt. Inte för att fråga hur jag mår, inte för att ta reda på om allt är ok, utan för att försöka få tillbaka en relation som innehåller.. tam tam tam... SAMLAG. Alltså, man dumpar väl någon av en eller tusen anledningar? Jag har faktiskt noll förståelse. Kontaktförsöken har varit allt från mail, facebook, sms, telefonsamtal, "anonyma" kontaktförsök via bloggen (jag spårar ip-adresser hejvilt så lycka till med det) och så det finaste av allt; att STÅ UTANFÖR MIN FUCKING DÖRR. Ja men oj så glad man blir. Egentligen borde man ta det smickrande. Jag är så jävla speciell här i universum att det inte går släppa taget om mig - eller så attraherar jag freaks. Vilket är det? 
 
Nummer två: tjejstalkers. Totalt ofattbart. Vem i hela friden bryr sig om vad man satt och skrev på någon nedstängd sajt när man var ca 14 år? Är det relevant när man lever ett vuxet liv? Om så, vad är det som fattas? Jag tippar på att man kanske misslyckats fatals med utbildning karriär och privatliv och därför dammsuger internet efter gamla kontakter som kanske kan ägna en lite uppmärksamhet. Bra eller dålig verkar kvitta - det är uppmärksamheten som räknas!! Lite som en hund som fortsätter älska sin ägare som slår den. Det är sjukt, helt enkelt. Märk väl att jag nu talar om relationer som aldrig tagits bortom en skärm. 
 
Nummer tre: f.d vänstalkern. Ja just det. Bara för att man var vänner en gång betyder det inte att det är normalt att fortsätta låtsas vara vän med min familj, min partner eller mina bästa vänner. Ni förstår, mina vänner och min familj KÄNNER mig och är lojala in i döden. Det här med att förstå och respektera gränser är något som normalt socialt fungerande människor gör - och som personer med personlighetsstörningar INTE gör. Och jag tar hårt på gränser. Ett två tre fyra översteg kan jag kanske tåla och tyvärr har jag svårt att säga nej vilket gör att när jag väl sätter ner foten får vissa människor trosorna upp i röva, skiter på sig och tror att JAG är problemet. Alltså, exploderar jag över att någon inte respekterar mina gränser så har det redan gått jävligt långt och är bortom reparation. Jag är inte ensam om det här heller. Jag har en miljon fel och brister och en av dessa är att jag acceperar att trampas över för länge för att jag är snäll, vill vara till lags osv. Men jag har faktiskt gränser och när jag upplever att dessa inte respekteras (man måste kunna ta att jag säger ifrån någon gång) då är det KÖRT. Vad som däremot aldrig har fungerat i hela historien är att människor som jag exkluderar från mitt liv fortsätter ha meningsfulla relationer med min direkta omgivning. Däremot är det ganska pinsamt för det är så smärtsamt tydligt då att personen i fråga verkligen inte förstår sociala koder och hur lojal min inre krets är. Möjligen skrattar vi åt dig, men ingen skrattar med dig. 

Mat mat mat

Några av er har säkert noterat att jag lagar förbannat mycket mat. Jag älskar mat. Jag älskar att laga mat och förbereda måltider och sedan servera min man och se hans ansikte lysa upp när han tar första tuggan. Fetma forever liksom. Jag älskar mat.

Räksallad med fetaost
 
Jag ser fan inte vad det är. Gott var det
 
Kvibillespäckad fläskfilé
 
Köttfärslimpa
 
Lyxfrulle
 
Citron och örtmarinerade kycklingklubbor
 
Fetaostfyllda biffar sås och potatis
 
Avokado & räksallad med parmesan
 
 
Stek kryddad med chipotle så in i helvetes gott
 
Ugnsbakad lax med klyftpotatis, spenat och citronkräm
 
 
 

Nyopererad liten kille...

Det är inte lätt att vara liten och nyopererad... det gör riktigt ont i hjärtat att se sin hund vara så förvirrad och ha så ont. Men han äter, dricker och lyckas sova även med tratten på. 
 
Så här såg lillen ut när vi hämtade honom på kliniken i tisdags. Vinglig och full.
Eftersom han var så groggy så plockade jag av tratten och lät honom sova i soffan, han var ändå inte pigg nog att nagga i operationssåret och jag satt precis brevid honom hela tiden.
Lite piggare, sitter åtminstone och tittar sig omkring men hela natten har han varit orolig. Svullnaden börjar lägga sig idag - hoppas han slipper äta antibiotika.
Hemlagad klyftpotatis. Så gott!

Why We Don't Give Each Other a Break

Annoyed? Peeved? The fundamental attribution error explains it all. Published on June 20, 2014 by Mark Sherman, Ph.D. in Real Men Don't Write Blogs

Academic psychologists will immediately recognize the phrase in my subtitle as a very important phenomenon in psychology. For others who may be less familiar with the fundamental attribution error (sometimes called correspondence bias or attribution effect), Wikipedia's simple definition reports that it "describes the tendency to overestimate the effect of disposition or personality and underestimate the effect of the situation in explaining social behavior.”

In other words: When we see someone doing something, we tend to think it relates to their personality rather than the situation the person might be in.

For example, if someone cuts in front of you in line, your immediate reaction is, "This person is a complete jerk!" But in reality, maybe he never cuts into lines and is doing it this time only because he is about to miss his plane, the one he’s taking to be with his great aunt, who is on the verge of death.

Interestingly, social psychologists have found that we make the fundamental attribution error (or FAE, as I have never heard it called) about other people but rarely ourselves. When we do things, we always have a good reason. It’s other people we see as defective. (FAE or not, other people are defective. If everyone was more like me, this world would be a much better place!)

A classic example is the person who doesn’t return your call. You could go the usual route and think, “He is an inconsiderate slob and my parents were right years ago when they said I should have dropped him as a friend.” But the fundamental attribution error would remind you that there might very well be other reasons why this person hasn’t called you back. Maybe he is going through major issues in his life. Maybe he is traveling for work. Maybe he honestly forgot. (Maybe before you get all hot and bothered, you should check the obituaries, though if you're really the resentful sort, even death may not be enough to mollify you.)

Closely related to the FAE is the tendency we all have to take things too personally. Maybe you could call this the fundamental selfishness error, or the “all about me” effect. This describes the everyday experience of encountering people who don’t treat you just right, as the royalty you implicitly believe you are. The feeling we have of being disrespected is so common that we’ve shortened the word to “dissed.” Someone says something that you feel belittles you, or they ignore you, or  talk about food when you want to talk about sports. You’ve been dissed! Don’t they know who you are?

However, if we all take a step back to recognize and accept the fundamental attribution error, we will feel dissed far less often. Most people are good and decent, subject to the same difficulties in life as you are. When they ignore us, or don’t say thank you when we hold a door open for them, or step on our feet and don’t apologize, or make nasty comments about our mothers, we must remember that they are simply fellow sufferers.

Maybe they are just having a bad day. So the next time someone says, “You know, you’re a real pain in the neck,” hold off on the usual reaction, which would berage. The person may not be saying it because he’s a jerk who hates you, but because he just missed winning the lottery by one number. He may even deserve your sympathy.

 

_______________________________________________________________________________

Man kanske skulle läsa om de där böckerna. Allt som står här är sant, men det är otroligt svårt att vara ständigt medveten om sina egna psykologiska omedvetna reaktioner och ta ett steg tillbaka precis hela tiden och reflektera. Jag lyckas väl en si så där 1 av 10 gånger... Vi ser ju andra genom oss själva så det är inte så konstigt att vi tolkar utifrån våra egna erfarenheter och förutsättningar. 


Måns Semmelröv har vandringssnorre

Jag är så illa tvungen att publicera HELA denna artikel för den är fantastisk. Den uppenbara konflikten i att vilja ha trygghet och samtidigt ha ett stort bekräftelsebehov, och genom kändisskapet ha alla möjligheter i världen att ligga runt upplevs som handikappande. Ändå tycker han att beteendet är förbehållet HONOM - men inte sin partner. Mycket intressant. "Men samtidigt har jag svårt att se att ha en flickvän som ligger runt och kommer hem och berättar det, det är inte heller kul". Fullt förståeligt! Samma person som man går till när man är ledsen, behöver stöd och bekräftelse är den som kommer hem och säger att denne delat sitt underliv med någon annan. Inte kul Måns, inte kul. Inte kul när du gör det heller.

Han försökte gå i terapi redan 2007. Men i våras gjorde Måns Zelmerlöw slag i saken. I Kristoffer Triumfs podcast "Värvet" berättar artisten om otroheten som ledde upp till beslutet att ta tag i sina problem.

– Jag har ju tyckt att det varit kul att få bekräftelse av kvinnor. Och det har varit svårt att kombinera med ett förhållande. Det är någonting jag blivit mycket bättre på. Men jag har ju varit otrogen flera gånger. Då ska man inte vara i ett förhållande, säger han i "Värvet".

Han berättar också om känslorna av smuts efter de tillfällen han varit otrogen.

– Det gör man ju. I stunden är det ju jättekul. Men så är det ju dagen efter, och lång tid därefter är det ju total ångest. Sedan är man rädd att förlora det man har, och inte vågar vara ärlig med det.

Tänkt på öppet förhållande

Måns Zelmerlöw har tidigare funderat på att experimentera med öppna förhållanden.

Problemet är bara att han själv inte skulle klara av att höra om partnerns eskapader.

- Det är väl en tanke som slagit mig flera gånger också. Jag ser ju på sex som någonting, och att älska som någonting helt annat. Så sex behöver inte betyda någonting alls. Jag funderar på om det skulle vara det optimala. Men samtidigt har jag svårt att se att ha en flickvän som ligger runt och kommer hem och berättar det, det är inte heller kul, säger han.

"Försöker bättra mig"

Måns Zelmerlöw tror att förklaringen till de upprepade otrohetsaffärerna är kopplad till hans bekräftelsebehov.

Han berättar att han älskat tryggheten att vara i ett förhållande, men samtidigt haft svårt att kontrollera den andra, bekräftelsetörstande sidan.

Därför går Måns Zelmerlöw i terapi i dag.

- Det här är rätt nytt. Jag började under våren. Vi sitter mest och pratar om frågor som kommer upp i mitt huvud. Även för att få bukt med mitt bekräftelsebehov och få bukt med att jag är en ja-sägare.

Men han tror också en lösning kan vara att leva singellivet fullt ut en för en tid.

- Jag försöker bättra mig. Men har väl nu insett att nu ska jag vara singel och leka av mig helt enkelt.

Förhållandet tog slut

I våras tog Måns Zelmerlöw och Azra Osmancevics förhållande abrupt slut.

- Det är ett beslut som Azra har tagit. Det jag kan säga är att vi inte är tillsammans längre, sa Måns då till Expressen.

Bara dagar tidigare hade spekulationer kring en eventuell förlovning för paret förekommit. Han har även varit tillsammans med Marie Serneholt.

 


Psychology Today: Romance: The Love Code

Vi beteendevetare älskar sånt här. Att man är obotlig romantiker hjälper väl också till..  :) 
 
 
There are few phrases more loaded than "I love you." New research published in the Journal of Personality and Social Psychology examines who says it first–and how it's received. —Andrea Bartz

 

  • The vast majority of study subjects believed that women normally say "I love you" first, near the two month mark. Surprise: In more than 62 percent of relationships, the man said it first.
  • On average, men were happier if they received confessions of love before a relationship turned sexual, while women were happier if first declarations of love came after sexual intimacy in the relationship. It seems that, consciously or unconsciously, guys take a pre-sex "I love you" to mean "I'm ready to sleep with you," while women worry it's a move to get them into bed.
  • Men in the study started thinking about professing their love about three months into the relationship, while women started thinking about it at the five month mark. From an evolutionary standpoint, women have more to lose from committing to a potential mate too soon, so they hold back instead of "getting serious."
  • Male study subjects who, unlike most of their cohorts, were interested in long-term relationships (vs. casual sex) preferred to hear "I love you" after sex–when it wasn't a rash declaration. "The message isn't to discount everything men say about love," says MIT researcher Joshua Ackerman. "You need to know more about the guy."
 
 
 
 
 

Psychology Today: Sure Signs of a Healthy Relationship

Research cracks open the mystery. Published on May 23, 2014 by Theresa E. DiDonato, Ph.D. in Meet, Catch, and Keep

 How do we know if a romantic relationship is thriving and has lasting potential? All relationships are different, but scientific research has shown that certain patterns tend to emerge in healthy, stable, successful partnerships. Take a look at this evidence to evaluate your own relationship—or to gain some tips on how to foster happinessattachment, love, and satisfaction in your partnership:

1. People in thriving relationships take on their partner's habits, interests, and mannerisms. 

Have you ever noticed how friends can change when they’re in a relationship? After dating for a little while, they pick up new goals and interests (You went hiking?); new and quirky turns of phrase (Did you really just say “awesomesauce”?); or new habits (When did you start drinking soy milk?). All of these changes, if they reflect habits of a new partner, are signs of self-other overlap, the process of integrating a romantic partner into the self (Aron & Aron, 1996). Self-other overlap is a sign of cognitive interdependence and predicts closeness, love, and relationship maintenance behaviors (Aron & Fraley, 1999), all characteristics of a thriving relationship.

2. In thriving relationships, partners support each others’ opportunities for growth.  

Fresh-off-the-press evidence suggests that people are more satisfied in their relationships when their partners actively support their efforts to expand their own horizons (Fivecoat, Tomlinson, Aron, & Caprariello, 2014). It’s a wonderful feeling to grow by taking on a new challenge like training for a half marathon or learning digital photography. These opportunities benefit the person experiencing self-growth, but also boost the relationship—that is, if the other partner is offering active affirming support—through comments like, “I bet you’ll be really good at that,” rather than passive remarks like, “Sounds alright" (p.7). The differential effect of active and passive support is evident primarily in on-going long-term relationships rather than new relationships.

3.  Couples in thriving relationships share their emotions.

It’s not enough just to talk with a partner; couples in thriving relationships engage in emotional self-disclosure—the communication of thoughts and ideas with another person. People might easily reveal facts about themselves to others, but sharing private thoughts, reactions, and feelings is a pathway to a deeper connection with a romantic partner, especially when that partner is an engaged listener. Laurenceau and colleagues (1998) showed that emotional self-disclosure to a responsive partner generates intimacy, an important component of healthy relationships. 

4. Partners in thriving relationships engage in frequent non-sexual touch.

Physical touch can take many forms, but the importance of affectionate touch outside of sexual intimacy is often overlooked, despite its active role in supporting relationship health. Couples who engage in frequent physical affection—hugging, kissing on the face, kissing on the lips, massage, or cuddling—tend to be happier and more satisfied with their relationship (Gulledge, Gulledge, & Stahmann, 2003). This research also showed that while affectionate touch didn’t predict the amount of conflict couples experience, people who offered and welcomed non-sexual physical affection reported having an easier time recovering from conflict.

5. Individuals in thriving relationships pay less attention to other attractive people.

A fascinating study revealed that the kind of relationship commitment that appears in thriving relationships activates an implicit attentional block against the allure of attractive alternative partners (Maner, Gailliot, & Miller, 2009). In a series of studies, Maner and colleagues primed heterosexual participants with a mating motive and then compared how single participants and participants in committed relationships performed on a computer task that measured their attention to attractive opposite-sex faces. Turns out that the participants in committed relationships paid less attention to the attractive alternatives. Love, it seems, provides an automatic defense system that helps keep people attentive to their current romantic partner.

6. In thriving relationships, couples see the positive sides of commitment.

New evidence shows that romantic commitment is multifaceted, reflecting positive, negative, and constraining elements, and how people view their commitment predicts the quality of their romantic relationship (Weigel, Davis, & Woodard, 2014). This study revealed that individuals who tend to perceive their relationship as rich with positive commitment (joy, fulfillment, belonging) tend to perceive less negative commitment (worry, irritation, hurt) and less constraint commitment (feeling tied down, stuck, stifled)—and they tend to be much more satisfied in their relationships overall. These people see their relationship as something they want to be in, not something they should or have to be in.  Fostering positive views of commitment is a sure sign of a thriving relationship.

 

Relationships are complex, and their success is influenced by each individual, their interaction, and their social context. These signs are suggestions that a relationship is on a healthy path, but they operate within the broader context of the relationship and should be considered alongside other markers of relationship health.

 

________________________________________________________________________

Inte särskilt förvånande så uppfyller mitt nuvarande partnerskap alla kriterier, men så har jag ju också sagt för länge sedan att this is it. Det här är "the one" - detta är mannen som jag kan leva och växa med. Vi skrattade när vi läste artikeln!

 

 

 

Dieter och paj.

Alla äter ju något som kan liknas vid en diet. Även om du lever på skräp så är det din diet. Personligen skiter jag i vad andra människor äter, det är liksom inte mitt problem vad du mölar in i käften och sedan skiter ut i toan. Jag tycker inte att tidningsartiklar talar till mig personligen men jag är glad för att testa på nya saker och det inkluderar även... dam dam dam: DIETER. Jag tycker att det är roligt. Detox till exempel, är roligt, för då inser jag hur mycket jag verkligen uppskattar våra matstunder. 

Korkade köpare på Tradera - betalningsproblem

Folk märker sina betalningar med de mest ologiska och irrelevanta orden. Exempelvis ett annat namn än det som är registrerat på Tradera, någon meningslös fras, meningslösa siffror, smeknamn osv. Eller så ingenting alls. Det är ju omöjligt att veta vem som har betalat vad som flera auktioner slutar på samma slutsumma. Jag är dessutom sjukt övertydlig i vinnarmailet (som är automatiskt och går ut till alla som vinner något) där jag skriver "märk din betalning med ditt Tradera-Alias." Trots det fattar folk inte, blir sura när de inte får sina varor och sätter negativa omdömen fast det är köparen själv som har gjort fel. När man sedan förklarar det så blir man blockerad på mailen, för ta ansvar, be om ursäkt och radera omdömet är ju rent omöjligt för gemene man. 
 
Människor är också teknologiskt handikappade i en mycket större utsträckning än man kan tro. Jag har noterat att överföringar mellan Nordea och Swedbank är särskilt svåra, men efter kontakt med Swedbank fick jag veta att jag ska be kunden att sätta en extra nolla i överföringen. Denna information har jag också lagt in i det automatiska vinnarmailet, tillsammans med kontonumret som gäller, där jag klart skiljer på clearing och kontonummer. Det är alltså idiotsäkert.... trodde jag. Ni vet hur försvarsmakten skriver sin kurslitteratur anpassad för retards? Well det är ned på den nivån man får ta det även på Tradera. Gång på gång får man mail som ser ut så här: "Hej, försökt flera gånger att betala till ditt konto men kontot finns ej enligt Nordea?" Märk väl det är BARA Nordeas kunder som har problemet, och jag har specifikt lagt in: "du som har Nordea kan behöva lägga till en nolla framför kontonumret". Ändå får jag dessa mail. Jag svarar alltid på samma sätt: "Hej, kontouppgifterna som följer med vinnarmailet går ut  till alla kunder och därför stämmer alltid mina uppgifter. Kontakta din bank om du har problem". Men se det går inte an. Istället får man då mothugg, för BANKEN kan det ju inte vara som problemet ligger hos, nej, det måste ligga hos MIG. Givna svar brukar vara: "Hej kan du ringa mig", "Stämmer verkligen kontonumret" "Men jag har aldrig haft problem tidigare det måste vara ditt konto det är fel på". Exakt vad är det jag ska göra när jag ringer köparen? Ska jag virtuellt göra överföringen ÅT vederbörande? Ska jag agera banktjänsteman? Lyssna på när personen knappar in överföringen? Det är inte JAG som gör fel, det är inte min internetbank som klyddar och det är inte jag som inte förmår att ringa berörd instans och lösa problemet. Gång på gång händer detta. Jag kan bara konstatera att Nordea dels har ett besvärligt system och dels har korkade kunder. Mailkonversationer som sträcker sig till 50 mail fram och tillbaka och drar enormt mycket tid och energi kan lätt undvikas genom att man som köpare tar sitt ansvar och ringer banken. Hur svårt kan det vara? 
 
Ännu värre är det när man drabbas av köpare som helt enkelt inte förstår hur man använder internet eller sköter internethandel. Jag har överseende och hjälper glatt till när det är förstagångsköpare på Tradera, eller äldre personer som erkänner att "det här är nytt för mig". Men när det gäller människor mellan 18-30 år som aldrig har gjort en överföring i hela sitt liv, inte förstår hur man gör och måste ha hjälp med det från en främmande människa som säljer begagnade kläder, jag då undrar jag hur man klarar sitt dagliga liv. Har människan aldrig betalat en räkning? Bor personen hemma hos mamma och pappa, använder denna pappersgiro eller hur funkar det? Skrämmande.

Det är inte lätt när det är svårt!

 
Det här är roligt bortom ord ;-)
 
 

POSTEN AB: POSTCHEF STAL PENGAR UR BREV

Hur var det nu, Posten slarvar inte bort brev, gör inga misstag? Vad var det jag sa? När mamma skickade pengar försvann breven mystiskt, när vi med flit skickade pengar försvann de mystiskt.... Gå inte och inbilla er att det BARA är denna idiot som går och sprättar era brev! Ännu en pik till er korkade traderaköpare som undrar varför saker och ting "försvinner" med posten!

Födelsedagsbrevet med pengar från farmor och farfar kom aldrig fram.

I stället hamnade kosingen i postchefens fickor.

– Jag köpte muskelbalsam för pengarna, förklarar han i förhör.

Gratulationsbrev med pengar och presentkort till barnbarnen från mormor och morfar och släktingar. Trisslotter. Allt försvann ned i postchefens fickor, enligt åtalet.

Postens system för reklamationer avslöjade att många brev med pengar försvann under 2011­-2013. Breven skulle ha delats ut i en kommun söder om Stockholm. En kartläggning visade att när chefen för brevbärarkontoret var ledig försvann det inga brev.

Riggade kameror

Postens säkerhetsavdelning riggade då i smyg upp övervakningskameror på postchefens kontorsrum och i sorteringsrummet. Säkerhetsavdelningen upptäckte ett 30­-tal uppsprättade brev från privatpersoner i postchefens skrivbordslåda. En del grattiskort låg löst vid sidan om, enligt åtalet.

En kamera monterades upp ovanför postchefens skrivbord. Sedan togs mannen på bar gärning då han var i full färd med att sprätta upp brev i jakt på pengar. Kameran fångade postchefen när han stoppade ned några 100­-kronorssedlar från ett kuvert i sin vänstra ficka.

Nekade först

Först nekade postchefen till anklagelserna om stölderna.

Sedan erkände han allt.

– Jag stal tre­, fyra brev om dagen, säger han i förhör.

Som förklaring uppger han att han skadat sig på jobbet då han halkat. Musklerna krampade och han måste smörja sig med muskelsalva.

– Jag använde pengarna för att köpa Zon­salvan och behandlades en gång av ortoped.

Enligt åtalet ska postchefen systematiskt ha vittjat cirka 1 000 brev på pengar och andra värdehandlingar. Totalt ska ett 40­-tal personer ha drabbats, som nu kräver kompensation.

Åtals för stöld

Postchefen åtalas för intrång i förvar och stöld.

– ­Förvånansvärt många skickar pengar fast man inte får, säger han i förhör.

Enligt åtalet ska postchefen ha stulit brev med värdehandlingar till ett sammanlagt värde av 30 000 kronor.

Postchefen togs ur tjänst i avvaktan på uppsägning. Enligt åtalet har han utnyttjat sin ställning som anställd och chef på posten då han begått brotten på ett systematiskt sätt under en lång tidsperiod.


Politik och juridik...

Det har varit en hyffsat skenande vecka i vårt lilla hushåll. Mellan blueprints och allmän förvirring har en också hunnit göra sin medborgeliga plikt och röstat (via bud) i EuP-valet. Jag personligen gör stor skillnad på Europaparlamentsval och Riksdagsval. Våra behov på de olika platserna ser helt olika ut men jag tror inte att särskilt många förstår eller gör skillnad på det, utan i vanlig ordning röstar på det parti som gastar bäst mot vardera valskara. Jag däremot tänker övergripande på de frågor som är centrala för varje enskild individs bästa i förlängningen från EU. T ex INTEGRITET och SÄKERHET. Jag röstar helt olika. Vilka tror du behövs i Bryssel? Bakåtsträvare eller framåttänkare? Jag har rådgjort med statsvetare och gjort mitt val efter vilka som jag känner behövs just i Bryssel. Vilka som behövs i vår svenska riksdag är en HELT annan femma. 
 
I övrigt har jag sorterat ut rubbet på vinden (ja allt är borta, om NÅGON hade lagrat saker där och inte hämtat dem efter ett år så hävdar jag res derelicta och att därmed äganderätt givits upp) som vi inte vill ha med oss i framtiden. Där uppe hittade jag en hel jävla hockeytrunk med kläder, väskor och smycken från tidigt 2000-tal...Eeeew säger jag bara. Hur tänkte jag? Kasta kasta kasta och... släng! 
 

Sluta tjata om barn!

Människor har olika ambitioner, intressen och viljor. Något som är självklart för mig är ovidkommande för någon annans liv. Det förstår jag, men tydligen är det inte så många andra som greppar det där. Som det här med BARN. Det är ett jävla tjat till höger och vänster om att skaffa barn, vilket sätter oönskad press och eventuellt ger ångest till kvinnor som kanske har annat för sig och inte ens bestämt sig för om de vill ha barn. Vi lever trots allt i ett samhälle där kvinnor kan välja själva om de vill föröka sig eller göra något annat eller göra allting samtidigt. Men bara för att man inte pratar bebisspråk, säger "aaaaw" så fort man ser en bebis eller "gillar" varenda mammauppdatering om bajs, kräks, snor och andra ungars otroliga framsteg så betyder det INTE att man är anti-barn! Det är helt ok att känna att man aldrig vill ha barn. Det är ok att inte veta om man vill. Det är ok att känna att man vill men inte just nu, för det behöver inte ske just nu för alla. Jag är lite trött på att man sorteras bort som människa och kvinna för att man inte har gjort något som egentligen inte kräver mer än ett knull att tillverka. I en grav generalisering kan man konstatera att varenda däggdjur utan medicinsk infertilitet på jorden kan försöka sig, men alla kan faktiskt inte klara av exempelsvis högre studier, krävande arbetspositioner, att jonglera familjeliv med karriär osv. Det behöver inte vara så att det där med att skapa och föda barn är det största man kan åstadkomma. Det kanske är så för dig, men inte för mig. Jag räknas som människa, det jag har åstadkommit akademiskt och karriärsmässigt räknas och jag har lika rätt att framhålla det och vara stolt över vad jag gjort som du har över att du har skaffat dig barn. Det jag har gjort för mina medmänniskor, det jag GÖR för andra än mig själv, det är minst lika viktigt som att skaffa barn för sin egen del. Det finns andra relationer i livet som är viktiga och som inte får glömmas bort i skuggan av relationen till sina eventuella barn. Jag har fått så oerhört många sårande pikar från människor som inte tänker längre än näsan räcker. Ska vi ta ett axplock? Vi gör det nu. 
 
"aaw är det en liten bebis där inne"? - den kom från en f.d kollega som till och med tog sig friheten att TA på min mage. jag hade mens och var svullen den dagen. Tack, men vad som händer i min livmoder är inte för dig att veta. Hon var på alla unga tjejer på jobbet med samma pikar. Antagligen besatt av det faktum att hon själv inte var gravid. 
 
"Du verkar inte vara typen som gillar barn" - Nähä, varför inte det? för att jag är smart, högutbildad, stabiliserar mig själv innan jag tar mig an ett annat LIV?
 
"Du gillar inte barn va?" - sagt av min f.d nagel"teknolog" när jag var stressad, ville få naglarna gjorda och en unge satt och skrek bakom mig, vilket förvärrade min huvudvärk och stress. Det märktes nog.
 
"Ska ni inte ha barn snart"? - sagt av någon meningslös släkting till nåt ex. SKA? Är det en självklarhet för dig? Ja men vad bra, det behöver det inte vara för alla andra. 
 
"Det är faktiskt bara ett barn" - sagt av en arg förälder på IKEA som blev förbannad på MIG när hans två småbarn började gräva i min väska och i mina shoppingpåsar och jag sa åt dom att sluta. 
 
Man förväntas gilla allas ungar för baaarn är ju så häääärliga. Ja, jag håller med om att barn KAN vara härliga, men kom inte och påstå att det inte finns en tid i varje förälders liv då denne tappar tålamodet och inte ser sin ögonsten som guds bästa barn direkt. Jag tror att många gillar sina egna men inte nödvändigtvis andras barn. Finns det någon som tycker det är kul att FLYGA 12 timmar och ha skrikande ungar på planet? Nä just det. Tillåt mig som ju faktiskt klarade av gymnasiet och högskolan att förklara en sak: Det mest irriterande ljudet på hela jorden är barnaskrik - det är klart bevisat och det är helt logiskt för det ska mana oss att göra något åt barnet som är obekvämt. Jag tror inte att mammor och pappor förstår hur det låter för oss som inte har egna barn och således inte kan få utlopp för den biologiska driften att göra något åt saken, när deras änglar skriker sig blåa i vår närvaro. Det jag och många med mig stör oss på är att vad vi åstadkommer i livet inte ska räknas på samma sätt som att avla av sig. Det är FEL. 
 
Alla borde i mina ögon inte heller få skaffa barn heller. Det borde vara förbjudet för alkisar, knarkare, tonåringar och vissa andra att ha oövervakad full vårdnad om barn. För dessa barn far illa och får bestående men som vuxna. Jag ser det inte som någon bedrift i livet att inte ha klarat av gymnasiet men ha skaffat sig tre ungar innan man är 20 och tycka att andra ska göra det också. Grattis, men nej, du känns inte som någon jag har något gemensamt med. Vad ska vi prata om? Blöjor och spaghetti? 
 
Att gå upp helt och hållet i sitt barn är naturligt och helt ok. Första tiden. Men när bebisspråket aldrig tar slut, när man glömmer sina vänners födelsedagar men istället bloggar om att ens unge har producerat slem spya och skit från varenda kroppsöppning den har, då måste jag fråga mig hur man tänker. En dag kommer nämligen din bebis att vara en tonåring och du kommer att sitta där utan vännerna som gratulerade och ville vara med dig medan du var upptagen i sandlådan.
 
Glöm inte den värsta aspekten: Om barnlösheten är OFRIVILLIG... Hur tror ni det känns för kvinnor som inte kan få barn att få det slängt i ansiktet hela tiden att de just inte har barn? Troligen inte så roligt. Ibland måste man stänga igen kakhålet och tänka på något annat än sin egen nyfikenhet. 
 
All heder till föräldrar som skapar en trygg tillvaro och sedan skaffar barn, föräldrar som läser vidare efter småbarnsåren, utvecklas och är bra förebilder för sina barn, arbetar och gör rätt för sig och visar barnen att man kan göra annat än att gå hemma och föda barn. All heder till alla som väljer att göra något annat med sina liv också. Men kom inte och påstå att man "inte gillar barn" för att man VALT att satsa på sig själv och trygga sin framtid innan man tar sig ansvar för en annan människa som inte har bett om att finnas till. 

Om

Min profilbild

Beauty

Politiskt aktiv hemmafru med hund, häst och litet torp i skogen.

RSS 2.0