SMÅ BARN OCH HUNDAR SKA INTE VARA ENSAMMA IHOP!
När ska föräldrar fatta att hundar oavsett ras är djur, och att småbarn inte ska lämnas ensamma med dem! En liten hund kan göra jävligt stor skada på ett litet barn, utan problem bita handen av ett spädbarn tex. Det spelar ingen roll hur snäll din hund är mot dig som är vuxen och flockledare, den har ändå instinkter och käkarna låser sig på hundar när de verkligen attackerar. Barn kan inte fungera som flockledare och ska därför inte rasta hundar själva. Hunden kan man aldrig skylla på, det är inte heller barnets fel, det är FÖRÄLDRARNA som rår för allt!
Djur är faktiskt bara djur och barn är bara barn. En rottweiler väger för fan mer än en sjuåring så varför låta ett barn gå ut med den själv? Det finns otaliga exempel på hundar av alla möjliga raser som vi obevakade ögonblick attackerat barn, mycket därför att barn har ett annat rörelsemönster än en vuxen, är mindre, och därför att hunden ser det som just ett barn. Hundar kan få för sig saker och vi har ett ansvar mot både barn och hundar, att skydda båda parter mot missförstånd och inte utsätta vare sig hund eller barn för onödiga risker. Nu erkänner jag villigt att jag är livrädd för rottweilers eftersom min egen hund attackerats upprepad av olika och oberoende av varandra rottweilers. Jag har också träffat otroligt trevliga rottweilers!
Även om jag har världens snällaste hund själv hade jag aldrig lämnat honom ensam med ett barn. Jag har sett hur ouppfostrade barn beter sig runt hundar, rusar fram till hunden, de drar i pälsen, hänger i öronen, sticker grässtrån i nosen, klänger, hänger och bankar på hunden. Ibland ska de givet fram med sina händer även om hunden inte ens vet om barnets existens, dvs på och kladda när hunden inte ser det. klart som fan att en hund reagerar då! Går man på stan kommer det alltid fram nån unge bakifrån och smäller till hunden på rumpan och det stackars djuret får inte säga ifrån. Nej, för det ska mamma och pappa göra men ouppfostrade ungar har vi gott om i Sverige! Många gånger tycker föräldrar att det är ok eftersom barnet är ju bara ett barn och hunden ska väl tåla det. Inte min hund. Min hund ska inte tåla misshandel.
HUNDAR KAN OCKSÅ BLI RÄDDA OCH AGERA I RENT FÖRSVAR MOT DET SOM SKRÄMMER DEM! OCH DET ENDA FÖRSVAR EN HUND HAR OM DEN ÄR KOPPLAD ÄR SIN MUN!
Därför låter jag inte barn rusa fram till min hund. De får gärna klappa men hunden ska få nosa först, se vem det är och sen kan barnet få klappa lite. Jag har sett skräcken i min hunds ögon när någon överraskar honom genom att klappa när han inte ens vet att någon står bakom honom. Hur skulle du reagera om du står i en kö eller på stan och helt plötsligt kommer någon fram och smäller till dig i bakhuvudet eller drar dig i håret?
I just det här unika fallet vill jag påpeka följande: Sven Eriksson vid Helsingborgspolisen: Hans uppfattning är att hunden egentlingen inte gick till attack.
– Som jag har förstått det ville hunden leka och pojken höll en boll i händerna, säger han till Aftonbladet.
Om det är så det ligger till så vet jag vad som hände. Hundens mun är GANSKA stor, om han höll i en boll och lockade hunden så förvandlades det till en lek, och hundar är inte speciellt koordinerade när de är upphetsade. Hunden ville ha bollen, killen blev rädd och rörde sig vilket bara triggade hundens instinkt och vilja att få bollen. Hunden har inte gjort något fel. Att skylla på hunden är bara ett bevis på bristande kunskap om hundar och deras biologi, psykologi och beteendemönster. Alltså: hundar är klumpiga när de är upphetsade, små barnahänder har inget där att göra.
Överraska aldrig en hund och rör den inte när den äter eller sover (förutsatt att du inte är ledaren för du ska hunden acceptera det, men en okänd bör inte göra det). Och spring aldrig aldrig iväg från en hund om du blir rädd, du utlöser deras jaktinstinkt och när den tar över kan det sluta illa. Bjud inte in till lek med en hund du inte känner, du vet inte hur känslig den är för stimuli. En hund har också rättigheter.
Du har helt rätt, det är fruktansvärt tragiskt att hundarna alltid framställs som monster. Man som ägare är den som har det största ansvaret och därför kan jag inte förstå hur man kan släppa iväg sin/familjens hund med två småkillar. :/
Klokt!
Jag har själv ett Rottis-tik på två år, hon är självklart världens snällaste hund (vad annarsblink) men precis som du säger. Hunden har rätt att vara hund även om jag är av det absolut bestämdaste åsikten att jag som ägare ALLTID, villkorslöst, är den som bestämmer vid varje givet ögonblick. Har jag inte kontrollen skall jag heller inte previligeras med att ha hund! Det är alltid ägaren (tycker jag) som skall ta ansvaret för vad en hund hittar på. Jag låter aldrig Tezz gå fram till någon förren jag vet att personen ifråga tycker det är ok, lika lite får någon komma fram till Tezz utan att fråga mig. Detta av ingen annan orsak än ömsesidig respekt för människa/djur. Vi har vår privata sfär och den skall respekteras.
Håller dock inte med dig om att man inte skall gå fram/röra när dom äter eller sover men då självklart på ett sätt som inte överraskar.
Att överlämna ansvaret på ett barn, som varken fysiskt eller mentalt kan matcha hunden när det uppstår situationer....ja det är ju så jävla puckat så det finns inte.
Tjipp
/Thomas
Jag håller med dig! Det är rent idiotiskt att låta ett barn rasta hunden oavsett ras. Vad som helst kan hända. Jag såg själv två små tjejer som var ute med två pytte små hundar. De var helt chanslösa då en större hund kom springade från ingenstans. Som tur var fanns det vuxna på platsen och kunde hjälpa till så ingen blev skadad. Min hund ser väldigt snäll och söt ut, vilket han oxå är. Men han är väldigt signalkänsig och har svårt med barns snabba rörelser och han tycker även det är jobbigt då folk flyger på honom för att hälsa. Jag blir lika förvånad varje gång folk bara tar för givet att man ska få klappa hunden. En del blir nästan sura då jag säger till deras barn att de inte får klappa min hund. Att det ska vara så svårt att förstå att en hund är en hund och man kan inte bete sig hur som helst. Så till alla hundägare som låter sina barn rasta sina hundar vill jag bara säga. Lär er hundens signaler och hur dom fungerar så kanske ni kan förstå att ni utsätter både barn och hund för fara då de är ute på egen hand.
Marie
Håller med dig, bra inlägg:) Det är alltid såhär när något händer, det är inte ofta det är husse eller matte som håller i kopplet när det blir såhär.
Många som skaffar hund är tyvär alldeles för dåligt pålästa helt enkelt.
Men sen kan det ju hända att vissa individer ballar ut, det spelar ingen större roll vilka som är husse eller matte endel är helt enkelt ostabila mentalt, då är det "bara" att ta bort hunden. Inte alla som fixar att ta ett sånt beslut tyvär men det är den enda lösningen ofta. I detta fallet verkar barnen ha kampat/lekt med hunden inte särskyllt lyckat med en rottis om man inte kan hantera det å det kan inte en 9åring. Oj blev lite långt får kanske skriva ett inlägg själv i stället..., ha de gött!
Självklart håller även jag med. Men jag tror alldeles säkert att varenda förälder som fått sitt barn bitet i liknande situation kommer att skylla på HUNDEN.
Det övergår mitt förstånd att var och varannan förälder FÖRUTSÄTTER att det är ok för deras barn att klappa min hund (liten o söt ju!), och jag kan för mitt liv inte begripa hur man som förälder inte förstår vad som KAN hända. När det händer är det oftast inte fråga om en aggressiv hund - utan att barnet genom sina signaler utlöst något i hunden. Det är bara så sorgligt att hunden ALLTID får skulden...
jag ville bara säga att du har helt rätt. Det är inte rätt att lämna barn själva med hundar varesig storlek. Tycker det är så skönt att det finns vettiga personer som fattar att det inte är hundarnas fel, utan ägarnas. Alla har vi instinkter, vissa av oss människor reagerar starkare än andra, precis som hundar. Jag har själv en rottweiler och en chihuahua & dom är båda helt underbara, med en förkärlek till barn, men självklart måste man hålla koll så att de inte blir för uppspelta vid lekandet. Tack för ett bra inlägg :)
Japp jag håller också med helt och hållet. Fö kan jag rapportera att även vissa hundägare är helt dumma i huvudet. Var ute på morgonpromenad med Molly nu och just som vi svänger ner från vår port så kommer det två lösa schnauzers framrusande. Lösa...i innerstan....och uppenbarligen inte under sådan kontroll som om de vore kopplade vilket stipuleras i lagen om koppeltvång. Det är helt ok att ha sin hund lös om den står under sådan kontroll men om inte och man därtill befinner sig bland bilar och andra fotgängare med eller utan hund är det enbart efterblivet. När jag då sade till på skarpen så fick jag naturligtvis höra att det var jag som skulle passa mig med en så farlig hund som min schäfer. Jesus and God almighty. Det är liksom inte MIN hund som rusar fram, det är inte MIN hund som morrar. Min hund lägger sig blickstilla på platskommando och väntar tills jag jagat bort de andra hundarna precis som hon skall. Gah.
Hej!
Jag har en vit herde hund (vit schäfer) som är 2,5 år. En mycket kärleksfull hund som är nöjd han bara får va med. Jag låter aldrig han vara ensamm med barn eller låter barn rusa fram och hälsa på han innan han har fått hälsa först och att han ser att jag säger att det är okej. Även att han är en jätte snäll hund har han instinkter, och jag har noterat nu sista året att han är väldigt mån om att skydda mig och personer han tycker om eller vad man ska kalla det. Vid två tillfällen så har han förvånat mig, ett tillfälle specifikt fick jag se en sida av honom som jag aldrig sett tidigare och inte efter heller för den delen. Jag bor mitt i centrum i staden där jag bor. Utanför vårt hus är det ett torg med en all´e runt och parkering på torget. Jag hade jobbat sent och klockan var närmare tre på morgonen när jag tänkte gå en promenad med hunden. I och med att det var morgon så fick han gå lös runt torget. Han stod och sniffade bakom en bil när det dyker upp ett gäng ungdomar i 20 års åldern, en av dem ropar till mig om jag har en telefon han får låna, nej tyvärr säger jag. Då undrar han om jag vet vad klockan är, nej tyvärr säger jag igen. Min hund står bakom bilen så killarna ser honom inte så de börjar gå i rask takt mot mig. Min hund står och tittar på mig och sen spänner upp öronen helt stilla. När ungdomsgänget är en 10meter ifrån mig tar han ett skutt och ställer sig mellan mig och de här killarna, dom tvär stannar och han bröstar upp sig som om han skulle spricka öronen rakt upp svansen rakt upp och ställer sig i någon form av attack position. Han har någon ide för sig att när han vill vissa att han är arg på riktigt så viker han in sina läppar på något konstigt sätt och morrar väldigt dovt samtidigt som han visar tänderna. Vänster framtass har han uppe i luften. Killarna stannar som sagt och ber om ursäkt och vänder sig om och börjar gå bort från mig. Min hund går sakta efter och morrar tills de har korsat gatan. Och när han inte ser dem mer strosar han stolt tillbaka till mig och vill ha beröm, vilket jag ska erkänna att han fick. Kanske var ett normalt bettende för en hund men väldigt främande för mig, hade aldrig tidigare sett ett sådant vakt liknande bettende tidigare hos honom. Sen har han en annan konstig sak för sig när han träffar barn, när han har fått lukta på dem och de har klappat honom så börjar han ha en väldig koll på barnen. Min bästa vän har en son som nu är 1,5 år. Min hund älskar den här pojken och ser han som något som måste tas hand om. Barnet drar min hund i öronen och petar han i ögonen, kör in sin hand i min hunds mun och rör runt men han bryr sig inte för fem öre. När kompisens son skulle börja gå så använde han min hund till hjälp gick jämte min hund och höll han i pälsen, när pojken stannade stannade hunden och tittade på han. När pojken ramlade och började gråta så var han frame och slickade han i ansiktet och putade på honom med nosen. När de är ute i trädgården och det går förbi folk på gatan så håller han ett öga på dem och kommer de för nära så berättar han det för dem genom att skälla en eller två gånger. Är dom fortfarande för nära efter det så ställer han sig mellan pojken och dem och bröstar upp sig. Enda gånger han har visat en aggressiv sida är när det i ahns värld finns ett hot mot mig, andra hundar är det bästa han vet att få leka med. Han har ett par hundar som han träffar regelbundet och hänger med, blandannat en väst sebirisk lajka som är en ren jakthund, en ganska vass ras som i regel inte går ihop med andra hundar men min hund och lajkan är oskiljaktiga när de umgås. Ser ut som de har hur kul som helst ihop. Men när det kommer barn så har lajkan som är några månader yngre börjat att ta efter min hund och låter barnen göra vad dom vill med henne. Med detta vill jag bara säga att man måste respektera en hunds instinkter och låta dem vara hundar. Jag skulle ändå inte lämna min hund ensamm med ett barn för man vet inte vad som kan hända. Barnet kan göra hunden illa oavsiktligen och en hunds instinkt är då i regel att fly, och behöver de bita för att fly så gör dem det även om de inte menar att göra någon illa utan bara markera att det här gör ont så kan det orsaka enorma skador på ett litet barn.
Men att skaffa hund är det bästa jag har gjort, ett otroligt sällskap och en otrolig vän. Plus att min hund kräver minst 2 timmars prommenad rastning eller någon annan form av tankeaktivitet om dagen för att må bra. Han är med mig på jobbet varje dag och strossar runt på kontoret och hälsar på alla mellan varven. Han har vart med mig på jobbet sen jag hämtade honom när han var 8 veckor så han har blivigt en i gänget här på jobbet. Jag personligen gillar att han honom med mig, och vänner som bjuder hem en ber mig alltid ta med hunden, särskillt dom som har barn. Och som jag skrev tidigare han är nöjd bara han får vara med gillar inte att vara ensamm. Tack för mig.
